Underbara dagar på havet!

Det krävdes tre dagar ombord på en racingyacht att få fart på mitt positiva intryck av Australien.
Och vilka dagar sen! Båten Boomerang tog detta glada gäng ut en bit på Stora Barriarrevet utanför Airlie Beach - första dagen med perfekt seglingsvind, de andra dagarna med loj motorfart.
Vi var ca 20 pers som i torsdags hissade segel och gled förbi öarna Daydream Island, Hook Island och la till utanför Whitsunday Island - den största av öarna i Whitsundays skargård, vilken består av 74 öar.
Vi ägnade större delen av dag två i vattnet. Först på en strand utsedd till Queensland mest vackra stränder. Och det maste man ju tillstå; Whitehaven Beach är ett paradis. Sanden består av 99,9% silica (av vilket man får silikon om man smälter. Michaels försök att silikonlyfta vissa valda delar på mig lyckades dock inte...).
I vattnet fanns stingrockor och de vill gärna kila ner sig lite i den mjuka sanden. Så det gäller att passa sig vart man sätter fötterna!
Efter att levt strandliv några timmar kastade vi loss och begav oss iväg för att snorkla/dyka. Jag hoppas dock att Stora Barriarrevet består av finare koraller, har fler fiskar och battre sikt än på de platserna vi besökte (vi var till flera rev)... Det var tyvärr lite av en besvikelse. Snorkelvattnen i Indonesien och utanför Tioman i Malaysia är betydligt finare.
Nåja, i övrigt var allt perfekt. Underbara manniskor, god mat och massor av skratt - och inte en enda som snarkade i ruffen!
Som avrundning pa dessa fantastiska dagar fick vi sällskap av fem lekfulla delfiner på väg tillbaka till hamnen!
Och min första känguru såg jag på min 20-timmars bussresa tillbaka ner till Surfers Paradis...

Whitsundays är känd for sina lyxiga resorter. På Daydream Island hittar man t.ex. denna enkla boning.

Fler bilder från Fraser Island

1.) Sand, sand och åter sand... mil efter mil efter mil...

2.) Pelikanus Flygus - eller nåt...

3.) Vår proffsiga guide Chris var en duktig förare och kock och fick oss att skratta mest hela tiden!

4.) Tysken Dirk (heter egentligen nåt annat - liknande - men ställer till problem för honom i engelsktalande länder... hehe...) vet inte åt vilket håll han ska spana; på ena sidan av klippan en stingrocka - på andra en stor haj...

5.) Här har Raquel från Spanien och jag nyss lyckligt suttit och kollat på delfinerna som lekte ute i vattnet bara 20-30 meter framför oss. Vi är sååå nöjda!

6-8.) Konstverk. Konstnär: Naturen

Fraser Island

Världens största sandö. Och har var det sand! I två dagar har jag "bumpat" omkring i en 4-hjulig terrängbil på milslånga stränder och i regnskog. Jag gungar fortfarande...
På Fraser Island är endast 4-hjulsdrivna bilar tillåtna. Jag förstår varför; man KAN inte ta sig fram på annat sätt eftersom vägarna är sand och åter sand. Men trots all sand har naturen fixat till att inte ön rinner ut i sanden, så att säga... Naturvariationen är enorm och skiftar mycket pa denna ö ungefär lika stor som Gotland. Regnskog och mangoverskog. Sjöar och träskmarker.
Nu råkar jag befinna mig i en av världens torraste regioner. Jag undrar hur det är när det är torrt... För här regnade det. Och blåste...
Coolt var dock att stå på en och samma höga klippa vid havet, blicka ut över havet och se stingrocka, små som stora hajar, sköldpaddor och valar! (Tyvärr inga bilder, för min kamera fixar inte det...)
Bilderna fixar dock fordonet jag färdades i, tältet jag bodde i (som jag trodde skulle blåsa bort inatt!), mig gående i dricksvatten (vattnet är så rent på on att du kan dricka det. Och tro tusan det genom all sand det filtreras i! Men det blev väl förorenat när jag gick där... hehe).
Här finns även dingos (vildhundar). Trots två dagars spanande såg vi ingen. Men nar båten vände tillbaka till fastlandet ikväll kom två dingos och vinkade av oss på stranden...

Läs inte detta...

...om ni vill veta allt bra om Australien och inte höra mig vara pessimist! För efter en vecka i landet är jag fortfarande uttråkad. Vad gör jag här?! Efter Surfers åkte jag vidare till Brisbane - en storstad. Större än Stockholm. Här borde det väl ändå finnas nåt skoj att hitta på? Zzzzzzzzzz!!! Ingenting!
Nu har jag åkt vidare till Hervey Bay - fem timmars resa från Brisbane norrut. "Starten" till Stora Barriärrevet. Imorgon har jag bokat in mig pa en tvådagarstur till Fraser Island - ett av de tre målen jag hade på min resa. Och jäklar om det inte imponerar! Då åker jag tillbaka till Asien fortare än kvickt (och det måste jag göra inom en vecka, för annars blir jag fast i det har landet MINST tre veckor till, pga att jag inte har nåt pass att resa på efter det).
Jag kanske inte har acklimatiserat mig än. Det är stooor skillnad att komma fran Asien tillbaka till "civilisationen". And I don't like it... Det är krångligare att resa här och ger inte utrymme att vara vidare spontan. Ska man dessutom inte bli ruinerad måste man dela rum med 6-8 andra personer...
Jag tror inte detta är rätt land att resa själv i helt enkelt.

Hembiträdet i Surfers Paradise

Ni som varit i Australien; säg att det blir bättre än Surfers Paradise där jag befinner mig!
Ett konstigt namn på en stad, men det är faktiskt det officiella namnet. Och det är ju uppenbart varför; det här är en stad för surfare eftersom sandstranden är fantastisk (lång och med sand som potatismjöl), vågorna är höga och man hittar surfingbutiker i vartenda gathörn.
Surfarlivet består också av party all night long; på nattklubbarna arrangeras tävlingar såsom "Miss Wet T-shirt" och "Miss Hawaiian Tropic". Den drogliberala inställningen surfarna har (kanske aussarna i allmänhet???), får t.o.m. mig att reagera efter att blivit erbjuden både det ena och det andra i Asien (jag tackar konstant nej - givetvis!).
Stan är relativt ny. För 40 år sen fanns här bara mangreoverträsk. I dag ett... ja, ett surfarparadis. Det är som att kliva in i filmen The Truman Show; artificiellt. Shopping, nattklubbar, skyskrapor. Kaffebarer. Hurtfriska människor i 80-talsklatchiga sportkläder. "No worries".
Som vanligt får man ta seden dit man kommer. Och här är seden: festa! Så tillsammans med hitflyttade serben Steven och hans vänner gjorde jag stan häromkvällen. Kul. Då. Dan efter fick man ont i håret...
I går var jag dock hembiträde. Eftersom jag bor gratis, så betalar jag tillbaka i form av dammsugning och matlagning. För mig som inte gjort sånt på nästan fyra månader är såna vardagsbestyr LYX! Efter mjukstarten med nudlarna i onsdags, var jag nu redo för den avancerade matlagningskursen. Begav mig iväg till mataffären för att handla pasta, köttfärs och grönsaker. Det tog mig en timme. Jag njöt så av att gå runt med en varukorg i handen, botanisera bland varorna och nyfiket vända och vrida på paketen. Jag förfarades dock av priserna; maten är dyr! Trots att mycket lokalproduceras.
Alkohol handlar man på "systembolag". Dessa små butiker finns överallt och har öppet "till sent" (det står så på öppethållningsskylten). Man säljer alltså inte hos kreti och pleti som i Asien.

Vädret då? Kallt! Runt 20 grader. Mulet - inget regn dock (även om det ser ut så på en av bilderna, men vattnet på gatan kommer från ett husbygge bredvid). Min solbränna ligger i farozonen...

Min närmaste plan är att åka till Fraser Island som ligger ett par timmar norrut. Dit hade jag tänkt att åka idag, men nu visade det sig att det är skollov och till Fraser Island väntas 20 000 glada barn i helgen...

Det får bli Brisbane och Oktoberfestival tills dess barnen sitter i skolbänken igen.

Karin alias Tina Nordström

För första gången på fyra månader har jag lagat mat!

Här följer receptet till dagens kulinariska upplevelse:

* Fyll vattenkokaren med 2 dl vatten. Låt koka upp.
* Häll det kokande vattnet i nudelbägaren (finns att köpa med olika smaker).
* Låt dra ca 2-3 minuter.

Lallerstedt - du har just mött din överman (-kvinna)!

Down under!

Jaha, gott folk. Nu befinner jag mig på andra sidan jorden - ungefär - för nu har jag anlänt till Surfers Paradise utanför Brisbane, Australien. Och i detta surfarparadis bor förstås surfaren Simon som jag träffade på Bali. Och det är hos honom och hans tjej som jag nu ska stanna några dagar tills jag funderat lite mer på vad jag egentligen ska hitta på här i Australien... Hm, jag har i ärlighetens namn inte funderat så mycket på det än!
Sov som en stock mest hela tiden hit så resan gick snabbt. Vaknade till en fantastisk soluppgång!
Men solen ska man - liksom överallt - passa sig för här. Cancerklinikerna duggar tätt...

Simon är en superduktig amatörfotograf. Kolla in bilderna!

Slappardagar

Man blev inte speciellt utbränd på Gili Island. Dagarna på dessa tre öar var underbart avkopplande.

Nu är jag på väg till Australien. Planet går om en timme, så ni får hålla tillgodo med bilder från Gilis tills jag får tillfälle att blogga nästa gång.

Förrädiska strömmar!

Visst är Trawangan ett paradis. Men som alla paradis så finns där även ormar. "Ormarna" i detta paradis ter sig som förrädiska strömmar. Starka vindar driver in mellan de tre öarna som Gili Island består av. Man ser strömmarna tydligt - alltså simmar man inte just där.

Men jag vet inte... alla verkar inte se det... Eller förstår inte risken. På väg hit till internetstället ser jag en vit tjej simmar ute i strömmarna. Och simmar. Och simmar. Hon tar sig givetvis inte i den riktningen hon vill och snart förstår jag att det kommer att gå åt helvete.

Några på stranden tittar på hennes kamp ute i vattnet, men gör inget. Jag börjar skrika om vem som äger den gröna båten. Kunde jag skulle jag tagit båten själv, men den är ganska stor och har såna där stödmedar på sidorna att jag antagligen bara gjort saker värre om jag lyckats fått ut båten. Hoppas på att ägaren är i närheten när jag till slut busvisslar för att få uppmärksamhet.

Tjejen kämpar och försvinner ibland i strömvågorna. Nu är det bråttom!!!

Den gröna båtens ägare syns inte till, men nu har ett par indonesiska killar fått ändan ur och hoppar i sin båt. Men båtarna är i trä; tunga att vända och dessutom väl förankrade - ja, på grund av de starka strömmarna - så det tar sin lilla stund innan de äntligen kommer till hennes undsättning och hon klarar sig från att gå ett ohyggligt öde tillmötes. Runt hörnet finns dessutom stora hajar...

Redo for Trawanganrundan

Tack vare Ali och alla andra ompysslande vänliga själar "hemma" är jag nu så pass stark i foten att jag idag varit ute och cyklat runt ön, vilket är en lagom lång runda: knappt en timma.

Trawangan är väldigt lik Gotland! Martallar, vindpinat och vita sandvägar.
Fast det är dåligt med palmer på Gotland...

Duschterapi

Eftersom det inte är färskvatten i duschen i min bungalow (det är saltvatten), så unnar jag mig halvtimmesduschar på kvällarna. Där står jag och tittar upp på månen och molnen av miljoner stjärnor medan jag shamponerar och tvålar in mig under bar himmel, för mitt badrum har inget tak.
Och det är bara så vackert.

Gili Trawangan - ingen resväskeö

De där kryckorna jag styltade omkring på, höll på att göra mig mer handikappad än att vara utan. Man får fruktansvärt ont i armhålorna av dom! Alltså lämnade jag tillbaka dom till sjukhuset, tog min 16 kilos rygga (2 kg har jag skickat hem, Carro :) ) och ägnade en dags resa i bussar, på färja och en liten vinglig båt till ön Gili Trawangan, 45 minuter utanför Lombok.
Till er som är kritiska till detta med ryggsäck, kan jag bara meddela att jag är sååå glad för ryggan här! Också. En sandväg går runt ön och det bästa sättet att ta sig fram är till fots - och då kan man ju tänka sig hur mycket ånga det skulle pysa ur öronen efter tre meter med resväska med hjul... Ett alternativ att klara sig undan det problemet är ju förstås att pröjsa för häst och vagn, vilket är det andra sättet att ta sig runt här, men då skulle jag missat min bungalow som jag fann när jag gick (linkade) till fots för att leta ett hem för veckan.
Tredje alternativet: cykel. För det krävs ett stort tålamod eftersom sanden är djup på sina håll och man får dra cykeln bredvid sig minst halva tiden.

Ett fjärde alternativ är att göra som de två ryska galningarna som jag tyvärr hade oturen att hamna bredvid gång på gång under resan hit: res ultralätt! De två killarna delade på en liten ryggsäck - som dessutom bara var halvfull. Betydligt mer fulla var killarna... Jag antar att den lilla ryggan innehöll vodka eller annan alkoholhaltig dryck, och jag hoppas den också innehöll tandborste och ett par rena kallingar! De var inte helt rena.
Det visade sig att de hade 200 000 ringit (ca 150 spänn) på fickan, att de hade bott billigt i Thailand genom att "bo" på ett fängelse i en vecka, hade "osynliga" skor (barfota alltså) så de inte behövde köpa nya skor när de gamla var trasiga, och att "man bara klättrar upp i ett träd och hämtar en kokosnöt" när man blir hungrig...
Jo jo.

Människorna i Indonesien är verkligen enormt vänliga och ödmjuka. Ett bevis på det är allas omtanke om min skadade fot. I Kuta (Bali) skulle man gärna burit mig om jag tillåtit dom. Flickan som städade på mitt hotell skulle t.o.m. mata mig! Och en annan indonesiska, med mått som de flesta har (små alltså), försökte lyfta ner denna skadade jätteskandinaviskan från en trappa. Personalen här på Trawangan springer och duttar på min fot i tid och otid med varmt vatten och vill helst också linda foten med bandaget. Man vet inte riktigt hur väl man vill och man kan inte annat än tycka om dom mycket!

Nu stannar jag här på Trawangan och rehabiliterar mig nån vecka innan det bär vidare till Australien den 15:e.

Kom NäSTAN härifrån!

Jaha, vad vet jag om Indonesien då? Att det finns en stad som heter Kuta och att det här finns massor av trevliga människor. Och tur är väl det! För än har jag inte kommit ifrån Kuta...
Först ryggvarken pga av kombinationen skumpiga bussresor på Borneo och tung rygga. När ryggvärken väl började ge med sig blev jag förkyld - liksom alla här på Bali verkar vara.
Pigg och fräsch efter ca 10 dagar så var jag äntligen redo att ge mig iväg vidare ut i Indonesien för att se landet! Jippie!

Pang! Där försvann en trappa under mig och jag rasar en halvmeter och landar fett snett med foten. Jag önskar nästan jag kunde säga att jag surfat eller gjort något annat "coolt" för att få till en sån stukning - men faktum var att jag i princip stod still! Ett microkliv till höger och olyckan var framme.

Efter en dag i horisontalläge med is över foten och en smärta som heter duga, stod jag inte ut att vara still längre. Iväg till sjukhus för att tigga till mig ett par kryckor. Där ville man givetvis röntga och gå igenom mig inifrån och ut - man var supernoga med undersökningen (garanterar att man inte skulle varit lika noga hemma i Sverige!). Och för att var dubbelsäkra på att verkligen inget var brutet skickade man iväg röntgenbilderna till nån expert och idag fick jag besked att skelettet tack och lov var helt.
Men pga av dessa 60-talskryckor jag hoppar omkring på, har jag nu åter ont i ryggen... suck...

Så nu linkar jag fortfarande omkring här i Kuta och har nu varit här så länge att okända människor börjar ropa "Hi Sweden!" till mig på gatan... suck igen...