Enkla behov

På allmän begäran ersätter jag nu spindelbilden med en... hm, minst lika läskig bild: Stockholm en grådaskig fredag i mars 2009.... Blä.

I torsdags kväll landade jag i Sverige. När planet gick ner för landning på Arlanda kunde jag konstater att det låg SNÖ på backen! Det var då ingen som hade berättat för mig!!! I den stunden var jag nära att rusa fram till piloten och be honom vända tillbaka.

Men landade gjorde vi trots eländet. Tog ut mina sista 200 kronor på Visa-korten (100 kronor på vardera...), glad att jag hade pengar att ta mig in till stan!
-Vi tar inte kontanter, svarade den föga charmiga busschauffören när jag lättat sträckte fram mina hundralappar.
-Betala med kort.
Som tur var kunde man betala med sms. Och som tur var hade jag telefonen kvar...

När jag träffat svenskar ute på min resa har vi förr eller senare alltid börjat prata om mat man äter hemma i Sverige. Med ord har vi frossat i mat: gravad lax, rökt lax, ungsbakad lax, lax på kors och tvärs, knäckebröd och kaviar, Ahlgrens Bilar, potatisgratäng, sill, färskpotatis, gräddfil och gräslök, jordgubbar med vispgrädde, köttbullar och potatismos... Ett samtalsämne vi kunde svulla oss i en halvtimme utan vidare problem!
Vad äter man då det första man gör när man kommer hem? En påse dillchips. (Och den påsen levde jag på i två dagar.)

Den här helgen tänker jag göra det jag ibland drömt om: lyssna på "Ring så spelar vi", cykla, ta en promenad på Söder ner mot Gamla stan, tvätta i en tvättmaskin, ligga i badkaret en timme/bad (det lär nog bli en gång om dagen. Minst.), dricka vatten ur kranen, förvånas över kläder och saker jag glömt bort när jag packar upp dom igen.

Visserligen enkla behov, men som nu känns superlyxigt!