Dröm dig bort en stund

Språkpolisen får utslag!

Jag är lite av en språkpolis, tycker att man ska värna om sitt språk och ta hand om det på ett någorlunda just ("sjyst" stavas faktiskt "just") sätt. Svenska Akademiens ordlista är en av mina bästa vänner.

Jaha, det här låter ju väldigt präktigt, men jag ska förklara vad jag menar:

Innan jag åkte iväg på min långtur lovade jag mig själv att inte börja blanda in onödiga engelska ord i svenskan. Att ta Dolph Lundgren eller Victoria Silvstedt som exempel är här en dålig idé, men ni förstår nog vad jag menar när jag nämner dom... Det låter helt enkelt URFÅNIGT!

Vad händer? Jag börjar blanda in svenska ord i engelskan! Efter ett par engelsktalande månader utan svensk kontakt kunde det låta så här:
"-Som om det inte var enough: när jag gick around the corner..."
Ja, ungefär så. Det var faktiskt lite bekvämt att blanda så för vissa saker låter helt enkelt bättre på engelska. Men inte i kombination!

Så kommer jag hem till Sverige, sätter mig på bussen in till Gullmarsplan och hör två blonda flickor prata:
-And i told him that it was a bad idea, because she would be very sad (på klockren engelska). Men han lyssnade inte på det (på klockren svenska). He thought he had to be honest to her.
Så där gick det på. Flickorna varvade engelska och svenska under hela samtalet.

Stiger på tunnelbanan och konstaterar att man även på Stockholms Lokaltrafik blivit internationella:
-Nästa Skanstull. Next stop Skanstull.
Fast roligast är på vägen tillbaka:
-Nästa Gullmarsplan. Next stop Gullmarsplan. Change here for Tvääärbanan träääin.

Omställning och problemlösningar

Det är minst sagt en omställning att komma tillbaka till Sverige. Å ena sidan känns det som om det inte var så längesen jag åkte ifrån vårt "bekväma" västerländska liv. Å andra sidan är det trots allt mer än 10 månader där jag mer eller mindre vant mig av vid ett liv utan telefoner, internet, sms, tidtabeller... där livet levdes från dag till dag. Och funkade alldeles utmärkt ändå!

Nu är jag tillbaka till ett liv där planering, fokus och disciplin krävs för att överleva. Jag står utan jobb och snart utan bostad, vilket är seriösa problemlösningar att ta tag i nu.

Det är superkul att så många hör av sig och önskar mig välkommen hem! LITE saknad verkar jag trots allt varit ;) Jag har saknat er också och hoppas få möjlighet att träffa er snart igen.

Jag kommer dock inte att ha möjlighet att svara på alla mail på ett tag. Hoppas ni har förståelse för det och inte tror att jag bara struntar i att svara för att jag inte har lust. SÅ är det inte!

Häng med här på bloggen; det får bli mitt "mail" till alla tills jag kommit iordning.

Så. Kan nu någon fixa fram lite solsken???

Enkla behov

På allmän begäran ersätter jag nu spindelbilden med en... hm, minst lika läskig bild: Stockholm en grådaskig fredag i mars 2009.... Blä.

I torsdags kväll landade jag i Sverige. När planet gick ner för landning på Arlanda kunde jag konstater att det låg SNÖ på backen! Det var då ingen som hade berättat för mig!!! I den stunden var jag nära att rusa fram till piloten och be honom vända tillbaka.

Men landade gjorde vi trots eländet. Tog ut mina sista 200 kronor på Visa-korten (100 kronor på vardera...), glad att jag hade pengar att ta mig in till stan!
-Vi tar inte kontanter, svarade den föga charmiga busschauffören när jag lättat sträckte fram mina hundralappar.
-Betala med kort.
Som tur var kunde man betala med sms. Och som tur var hade jag telefonen kvar...

När jag träffat svenskar ute på min resa har vi förr eller senare alltid börjat prata om mat man äter hemma i Sverige. Med ord har vi frossat i mat: gravad lax, rökt lax, ungsbakad lax, lax på kors och tvärs, knäckebröd och kaviar, Ahlgrens Bilar, potatisgratäng, sill, färskpotatis, gräddfil och gräslök, jordgubbar med vispgrädde, köttbullar och potatismos... Ett samtalsämne vi kunde svulla oss i en halvtimme utan vidare problem!
Vad äter man då det första man gör när man kommer hem? En påse dillchips. (Och den påsen levde jag på i två dagar.)

Den här helgen tänker jag göra det jag ibland drömt om: lyssna på "Ring så spelar vi", cykla, ta en promenad på Söder ner mot Gamla stan, tvätta i en tvättmaskin, ligga i badkaret en timme/bad (det lär nog bli en gång om dagen. Minst.), dricka vatten ur kranen, förvånas över kläder och saker jag glömt bort när jag packar upp dom igen.

Visserligen enkla behov, men som nu känns superlyxigt!