Lomboks enda rulltrappa

Jämfört med det kommersialiserade Bali, är Lombok en ö som ännu är befriat från massförsäljning av t-shirtar, ölkylare, irriterande försäljare och australienska biffar på restaurangerna.
Lombok är genuint: vackra risfält utmed de grönskande bergen där aporna glatt svingar omkring bland träden, oexploaterade stränder, okonstlade, vänliga människor som ibland lever väldigt, väldigt enkelt pga fattigdom...
Det finns ETT shoppingcenter på hela, stora Lombok och det var inte så längesen det stod klart. Fortfarande är inte alla affärsutrymmen uthyrda.
I shoppingcentret finns också öns enda rulltrappa... Häromdagen var jag där med vänner för att shoppa lite västerländsk mat (ibland längtar jag obönhorligen efter OST!). När vi skulle åka upp till andra våningen för att äta lunch, insåg jag att ett par i sällskapet inte hade åkt i en rulltrappa i hela sitt liv förut. Det ville man dock inte erkänna, men var uppenbart nar de nervöst försökte "pricka" de rörliga trappstegen och därefter krampaktigt höll i ledstangen..
Att hitta alkohol är inte heller helt lätt. Jo, billigt palmvin för ca 8 kr/litern inhandlas genom vänner vars familj gjort det. Men nu vill man som västerlänning inte dricka äckligt palmvin; det luktar surströmming och smakar apa!
Så champagne var bara att glömma till nyår. Lyckades dock hitta en liter Absolut Vodka Vanilj efter två timmars letande och då på en resturang i öns mest turisttätaste ort Senggigi.

Nyår firades för övrigt ute på Gili Trawangan där alla restauranger hade gratis partytillstånd hela nyårsaftonen. (I vanliga fall får de betala för tillståndet, vilket gör att det bara är de tre största restaurangerna som växelvis håller i veckopartyna.) Efter en gungig färd med åtta bensindunkar som last mellan oss 40 personer på båten, där hälften satt och rökte och hälften skrek "Släck!" kom vi med hjärtat i halsgropen äntligen iland vid 11-snåret på kvallen till en ö som fullkomligen gungade av alla glada, svampfyllda partydjur.
Hade ingenstans att bo eftersom det var fullbokat därute på ön, men vid fyratiden lyckades jag hitta en hängmatta att slumra i, med handväskan som filt - som dock endast räckte över ena armen...).