Glädjedag!

Efter död och elände var det äntligen dags för en glädjefylld händelse; min väninna Iloh skulle föda och hade bett mig att vara med henne på förlossningen. Problemet var att jag fortfarande var kvar på Bali nar hennes man ringde och sa att de var på väg till bysjukhuset. Han gissade att hon skulle föda inom de närmaste timmarna.
Väl på färjan ringde han igen och nu med beskedet: hon föder inom två timmar! Kul! Men besviken att jag inte skulle hinna fram till förlossningen... Färjan tar ca 4-5 timmar beroende på vågorna och från färjelaget till hennes by 1,5 timme.
Gissa om jag blev förvånad när jag till slut kom fram och konstaterade att hon ännu inte hade påbörjat förlossningen! "Bebisen väntar på dig", sa Iloh med ett trött leende. En halvtimme
senare kom värkarna tätare och tätare. Det borjade bli dags.

Under förlossningen skulle Ilohs man, svärmor, svägerska, jag och ytterligare en väninna vara med. I sängen bredvid låg en annan kvinna som också skulle föda och hon hade hela släkten och resten av Lombok där. Nåja, nästan...
Mycket folk var det iallafall i denna lilla sjukhussal där de små geckoödlorna kilade på väggarna, kackerlackorna på golvet, där man använde en dammig skrivbordslampa för att undersöka kvinnornas tillstånd, dit familjerna själva fick ta med sig fläkt, saronger och vad man nu behövde till förlossningen.
Det var inte tal om att använda sig av några speciella skyddskläder, desinfektionsmedel eller andra hygienåtgärder... Jag svabbade snabbt av mig "resdammet" i betonghon med vattenslang intill Ilohs säng. Tvål hade jag med mig och min lilla flaska med desinfektionsmedel för händerna jag alltid bar med mig i väskan. LITE ren ville man ju vara... I hörnet fanns en gynekologstol som nu blev överbelamrad med handväskor, vattenflaskor, kakor och annat som besökarna tippade av där. De gravida kvinnorna valde att föda liggandes i de två sängarna som också fanns på rummet. En kuvös fanns även där men kom tack och lov inte till anvandning.

Draperiet som skiljde de två sängarna åt, drogs fram och tillbaka på order av Iloh - det fanns ju två män i salen och trots sina värkar och med bebisens huvud hälften utanför, orkade Ilohs bry sig om att den andres make eventuellt kunde se henne förbi det alldeles för korta draperiet.
Superkvinnan Iloh krystade utan knappt ett ljud ifran sig fram lilla välskapta Stella, 3.400 gram - en jättebebis jamfört med den annu mindre killen (2.200 gram) som i sängen bredvid kom till världen drygt 20 minuter senare efter supporterklubben vrålat fram honom...

Skrivbordslampan drogs undan, fika kom fram, Iloh syddes ihop (och mina hander klämdes sönder! Stygnen verkade göra mer ont än sjalva förlossningen.) Stella vägdes och åkte snart mellan glada famnar. Man tvättade dock inte av golvet... barfota trampade vi omkring i fostervatten och annat...

Iloh och bebis mår toppen!


Bilder kommer... tekniken ar sådär som sagt...