Efter att mina vänner "släppt mig fri" (vilket tog halva dan, då de drog ut på tiden genom att visa mig runt hela stan en gång till), så satt jag mig till slut på en buss till Krabi för vidare färd ut till Phi Phi-öarna på en fullsatt båt. På den var det bara att klämma ihop sig på däck med ryggsäckar, svettiga backpackers (jag med), vattenflaskor och en påtvingad gemenskap där vi satt rygg mot rygg, skafötters och med benen i princip över varandras. Trångt med andra ord och trevligt.
Phi Phi-öarna var en av de mest drabbade öarna under tsunamin. Ca 2500 människor omkom på dessa små öar. "Efterdyningarna" märks i form av att man bygger nytt. och bygger. Och bygger... På huvudön finns inga vägar (och således inga bilar - endast transportmoppar) förutom de evakueringsvägar man byggt efter tsunamin. Det är meningen att dessa vägar ska fungera som flyktväg för springande människor vid en eventuell ny tsunami. Känns lite läskigt.
Men lugn! Jag bor högt och har en fantastisk utsikt! Bor dock inte där för att jag är rädd för en ny våg, däremot att det efter en prisjämförelse gjorde det värt att bo lite lyxigt igen.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar