Jag vet tre thailändare, vilkas namn är Ey, Gun och Adame. De tyckte det var så skoj att bli kompis med en farang (utlänning) att de tänkte behålla denna svenska jänta. Stoppa in henne i en tjusig villa i Sura Thani. Mata henne. Stoppa in henne i en bil ibland för att köra ut till havet eller på en utflykt i omgivningarna och visa upp trof'en för alla vänner. Så var det. Jag kände mig som en liten jolle på drift på stora oceanen i deras händer. Men mina vänner i Sura Thani vill så val och jag blev väldigt väl omhändertagen. Helikopterturen ställde jag dock in då jag forstod att det medförde ett visst "åtagande" från min sida. En av de tre vännerna har tydligen fått för sig att man får äga en kvinna (om han fått chansen!).Så det blev ingen helikoptertur :(
Nåja, men jag fick köra BIL. Och det var läskigt som tusan! Ratten på fel sida, växelspaken på fel sida, köra på fel sida. Efter fem mil på motorvägen körde jag trots allt tydligen så sakert att jag hör min lärare Ey snarka i bredvid mig i passargerarsätet!
Ey ar han med katten i knät - den minsta kattunge jag nånsin sett! Så liten att munken först inte upptäckte kattungen bland rökelsen nar vi var på en ceremoni. När han tyvärr gjorde det, daskade munken till kissemissen så hårt att den rullade ut ur ceremonirummet...
Pen annan bild syns hela gänget när vi är på picknick vid havet. (Gun, som var den som forbarmade sig över mig första gangen i Sura Thani, är kvinnan som vinkar. Den Ramboklädde mannen till vänster är helikoptermannen som missuppfattat hur man uppvaktar en kvinna, TROTS att han plockade blommor åt mig - även från GRANNENS trädgård genom staketet!)
Den här bloggen är egentligen skapad för att mina vänner och familj ska kunna följa mig på min jorden-runtresa. Men så slog det mig att resan faktiskt pågår hela tiden, hela livet. Fast på olika sätt. Och det kanske också är värt att skildras...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar