Förvånas inte längre...

Nu har jag varit så länge i Indonesien att jag inte längre reagerar speciellt mycket över 30 personer på ett lastbilsflak, trebarnsfamiljen (inkl. mor och far) hopklämd på familjens mc, omkörningar på smala, supersnirkliga vägar (jo, lite andan i halsen har jag nog allt...!), skolbarn som klamrar sig fast utanpå skolbussen, 20 personer på mc och fem personer i bil som står utmed vägkanten och väntar på att poliskontrollen längre fram ska ge sig av eftersom de inte har körkort, sovande barn ovanpå lasten i öppna lastbilar osv osv...

Har även varit här så länge har att jag snart har en egen dress till de hinduiska ceremonierna. Har varit på bröllop och ceremonier i tempel och fler lär det bli. På bilden har jag den hittills lånade dressen.
Bröllopet var en liten historia. Den varade "bara" i tre dagar. Ett stort bröllop kan vara flera veckor och de största varar i två månader. Under denna tid får brudparet inte gå hemifrån!

Har varit har så länge att det för mig tar 1,5 timme att gå en sträcka som för andra turister bara tar 10 minuter. För ALLA vill prata och fika! Suck.... lite jobbigt ibland när man har bråttom...

Har dock inte varit här tillräckligt länge för att sluta toksvettas dagarna i ända! Luften står stilla och det är fuktigt varmt pga av regnperioden. Fast här ute på ön regnar det inte...

För övrigt blir det lite bilturer, bl.a. till Kuta (Lombok), bad i vattenfall vid vulkanen Rinjanis fot och bad i kristallklart vatten som rinner i floderna nerfor samma vulkanberg, matlagning med Ilo (en av mina basta vänner här. På bilden tillsammans med sin dotter Emi.), eller bara en slapparkväll på stranden med sång och musik.

Men nu ska jag gå och titta till stackars Ilo som igår blev stungen av en skorpion...