"There's no place in the world like Sydney"

Nästan två veckor i Melbourne försvann väldigt snabbt. Förutom mina dagliga kulturupplevelser i stan och långpromenader till förorterna - där jag mer än gärna skulle ta emot ett hus om man bara ville ge mig det! - så upplevde jag Melbourne genom gräddfilen. Sportsmän och nattklubbsägare släpade runt på fröken Stenström på kvällarna och ville visa henne Melbourne - och sig själva antar jag - sin bästa sida. Med ett "tjena, tjena" gled vi förbi köer av festglada människor (inte bara Stockholm som har köer...) och på vissa ställen fick de till och med skriva autografer.
Fattar bara inte varför ingen ville ha min autograf...

Eftersom jag nu hade hört allt det där trista om Sydney, åkte jag med ett kritiskt sinne dit. Efter 15,5 timmar på buss susade bussen in i Sydney - och stan tog andan ur mig på en gång! Så häftigt!
Det fantastiska bygget Operahuset (som visade sig se ut och lukta som bibban i Karlstad på insidan...), Harbour Bridge, en av världens kändaste stränder Bondi beach, nattlivet, alla båtar, museumen, Sydneys nattliga skyline, Manly beach...
Nu hade jag lite tur som träffade en Sydneybo redan första dan och Michael upplät gladeligen ett par dagar som min guide, vilket besparade mig massor av tid att leta mig fram!
Givetvis hann vi med en föreställning på Sydney Operahus och med tårar rinnandes nerför kinderna lämnade jag föreställningen La Boheme, som har ett tragiskt slut.

Jag har ju varit ganska kritisk till landet och nu när jag äntligen börjat tycka det är ok att vara här, är det dags att ge sig av. I morgon bär det av till Indonesien igen.

Kommer troligen inte att blogga så mycket framöver. Jag kommer att lägga mobiltelefon och internet i "lådan". Den enda anledningen är att jag helt enkelt vill vara utan tekniken ett tag.
Ibland kommer jag kolla mail.

Ha det bra allihopa tills vi hörs igen!