Charmtroll och storstadstroll

Från att bott på en princip öde strand där konceptet endast bestod i promenader, äta och sova, så flyttade jag ju söderut - till en strand med det föga upplivande namnet Lonely Beach...
Namnet till trots, var det ett betydligt mer uppiggande ställe och har fanns framförallt människor. Mina frukoststunder bestod av kaffe, scramble eggs, frukt och en halvtimmes lekstund med en charmknutte på 2 bast (som för övrigt påminde en hel del om en viss annan charmknutte i Lusasken - men givetvis inte i närheten av M:s charmighet!), för att sedan följas av ytterligare en halvtimmes lek då den lockiga grabben uppfordrande smällde med sin lilla knubbiga hand i golvet för att visa att det inte alls var dags for mig att redan gå... Snälla nån, det fanns ju klossar kvar att kasta i hinken!

Efter att lirkat sig därifrån, blev man efter bygatan bjuden på kaffe av thailändare som gärna ville briljera med sina "färdigheter" i engelska...

Sista kvällen på Koh Chang avslutades hur som helst med alla andra backpackers på stället jag bodde på och det var party all night long. Hur trevligt som helst.

Nu är jag tillbaka i Bangkok och dagarna är fyllda av aktiviteter igen! Tjoho!
Och att jag fortfarande är kvar runt Bangkok, beror ju på väntan av Det Viktiga Brevet. Som för övrigt funkade hur bra som helst, till både min och posttjanstemännens faktiska förvåning...
På detta någat avlägsna kontor - långt bort från turiststråken och med andra ord en nära på obefintlig kunskap i det engelska språket - blev glädjen stor hos oss allihopa när det gröna Sverigekuvertet halades fram ur ett fack. Jag blev efter diverse handskakningar högtidligt placerad på en stol bakom hela faderuttan och fyra tjansteman stod andäktigt runt mig och bevittnade när jag pa fem ställen signerade i en pärm att jag nu mottagit kuvertet från brorsan.
Byråkrati på hög nivå.


Gårdagen blev en stor prövning i ämnet Tålamod. Efter att åkt in till city för att inhandla lite prylar, höll jag på att aldrig komma tillbaka till middagen jag lovat bort mig till på kvällen...
Har varit en jäkel på att säga nej till alla thai som ska lura iväg en till skräddare och den statliga resebyrån T.A.T. Men igår var hettan olidlig och min hjärna måste kokat, för jag blev verkligen grundlurad. Inte bara en gång - utan två och en halv gånger!
Liksom tuk-tukförarna - som förutom att köra dessa trehjuliga moppar - jobbar på kommission åt diverse företag, finner man dessa försäljare även på gatan. Förtäckta som en vanlig människa, men egentligen troll som tittar fram ur sin Tjäna Pengar-grotta. Som vit och turist är man ett självklart mål och vissa är superskickliga och snirklar sig in i ett samtal om allt mellan himmel och jord. Efter en kvarts powerwalk och samtal i hettan, står man plötsligt inne hos en skräddare!
Den tredje gången hade hjärnan dock svalnat och damen som denna gång skulle dra iväg med mig höll nära på att tjata min hjärna tillbaka till kokstadiet när hon upptäckte att jag visste vad hon var ute efter. Jag hade ju min "laacki deeii" (lucky day), så hur kunde jag vara så dum i huvudet att säga nej till ett sånt fantastiskt tillfälle?! Vi skiljdes åt med orden "dra at he-e" hängandes på tungan och jag stegade iväg åt motsatt håll.
För att åter springa på henne en halvtimme senare... (Detta är ju Bangkok med fem miljoner människor för sjutton!)
Jag gav upp.
Följde henne som en hund tre kvarter bort - gick in till den där jäkla skräddaren bara för att slippa hennes tjat, konstaterade att de skulle ha 5000 fler bath för fyra par thaiboxningsshorts än hos de andra två (tur att jag ändå hade ett ärende hos en skräddare mitt upp i allt! Och att ärendet inte var till mig, för då hade jag väl stått har med fyrtisju par skräddarsydda festblåsor idag...).

Väl ute därifrån öppnades himlens portar, fem tuk-tukforare ville "rädda mig" från regnet (och vi vet ju vad de vill!), min vita kjol blev oljeprickig av gatuskitet som skvätte upp när jag gick de fem kvarteren till båten. Mer lik en blöt afghanhund klev jag förbannad och muttrande på båten, på väg hem till en mycket försenad middag.

Min kamera har för övrigt pajat.