Nostalgi

En vän sa till mig i dag: -Är du nostalgisk?! på tal om en solskyddsfaktor som jag köpt enbart för att den luktar som det gjorde på badstränder när man var barn.
Nja, sitter inte direkt och vältrar mig i minnen, men ibland plockar hjärnan ofrivilligt (eller frivilligt) fram bilder som legat långt bak i "arkivet".

Solskyddsfaktor med barndomsdoft i all ära - men det är Orrholmen som är min största nostalgilast och kan bli gogglandes alldeles för länge, bara för att se vad som hänt sen jag snattade mintkola i affären (jag var knappt tre år och hade inte koll på vad pengar var till för. Mamma fick gå och betala för mitt kap sen.), gav Patrik en rak höger på min 9-årsdag, dansade till låtarna från Grease på klassfesterna, hade studentmottagning på altanen...

Orrholmen är området jag växte upp på i Karlstad och var en del i det s.k. miljonprogrammet - regeringens bostadspolitik om att en miljon bostäder skulle byggas i Sverige på en tioårsperiod. Vilket man lyckades med och 1975 var bostadsbristen tillfälligt löst.
"Mitt" miljonprogramområde fick dock extra uppmärksamhet. Orrholmen ansågs vara ett extremt modernt område och Expressen gav ut en bilaga om "den vita staden". Så vit vet jag dock inte om Orrholmens hus är längre... Smutsvit isåfall.
Fast det stora, läskiga garaget som finns under området är fortfarande lika läskigt! Och gräsområdet ovanför lika öde som då.

I garaget samlades raggare från Karlstad, Forshaga, Kil och Deje; meckade med sina V8:or med eldsflammor på sidorna, söp och slog sönder andras bilar. Så av förståeliga skäl var man förbjuden att leka där eller ens gena därigenom kalla dagar (det var ju trots allt ett varmgarage!) på väg till eller från skolan.

På grönområdet ovanför samlades vi barn bara när det var dags för "Röda vita rosen". Leken förvandlas till krig och jakten gick genom garaget (!), in i trapphusen i sjuvåningarna, tillbaka in i garaget, runt skolan, in i garaget igen, vidare upp i en annan trappuppgång, åter till garaget...
På vår flykt/jakt genom garaget stod raggarna och betraktade kriget och inte vet jag, men de försökte kanske lätta upp den krigiska stämningen genom att dela ut uppblåsta ballonger. Fast ballongerna hade så konstig form och nåt mystiskt var det med dessa ballonger, så vi ville inte ha dom...
Peace, love and understanding!

Min familj bodde i ett av radhusen längst ned på bilden - i huset direkt till vänster om flygplansvingens spets. Vattnet syns tyvärr inte här, men börjar direkt där bilden är kapad.
Vänern låg alltså inte mer än 75 meter från vårt hus- ett alldeles lagom avstånd för att hinna ner och bada i favoritbåtarnas vågor.
Här låg även familjens Utter med utombordare som agerade badbåt, räddningsbåt, festbåt, bogserbåt, taxibåt... Och förstås - eller framförallt! - som utflyktsbåt i vänerskärgården.

Om vattennivån i Vänern stiger 45 meter över havet pga de miljöproblem människan orsakat, kommer Orrholmen att försvinna. Inga barn kommer att ens tänka tanken att förlägga Röda vita rosen till garaget...


P.S. I dagens läskiga garage möts man av klassisk musik i högtalare dygnet runt och konst på väggarna - allt för att göra det läskiga garaget mindre läskigt.