Sluta dalta!

Äntligen nån som har stake att säga vad många tycker: häng ut dom jävlarna!
På DN Debatt i går, tog Stig Hadenius (professor i journalistik) bladet från mun och tycker att svenska medier är för stränga när det gäller att publicera namn och bild på grova brottslingar. Han använder ordet "obegripligt" ett par gånger - och det är det verkligen; obegripligt att en brottsling som Englas mördare skyddas fastän han gjort sig skyldig till sjuka brott tidigare. Varför skulle vi skydda såna galningar? Sluta dalta, säger jag bara.
Hela debattartikeln finns här.

Inne i stan stjäls cyklar som aldrig förr. En Mats uttalar sig i Punkt SE att han blivit av med fem cyklar de senaste tio åren.
Jag har haft en och samma cykel i 12 år (jag borde faktiskt få komma med i Guiness Rekordbok för det)! Ok, nu börjar den kanske bli lite omodern, men det är ännu en gul, fin mountainbike som många ungar tittar hem till sina egna förråd med blicken.

Hittills har detta recept funkat:
1.) En nyckel till första dörren i "Fort Knox" där cykeln är parkad.
2.) En annan nyckel till den andra dörren.
3.) En tredje nyckel till den tredje dörren. Och DÄR inne står pärlan.
4.) Cykelnyckeln.
Väl på stan, låser man fast cykeln i en stolpe (låset ska gå runt ram och hjul). Lämna inte cykeln ur sikte mer än fem minuter.
Verkar detta bökigt? Ta ett kommunalt färdmedel, vettja!

Min ömma moder försökte en gång i tiden medvetet bli av med sin gamla hoj för att kunna få önska sig en ny cykel vid någon lämplig högtid. Hon gav helt enkelt blanka tusan i att låsa den, men det var ingen som ville "förbarma" sig över denna något luggslitna cykel.
Till slut! Äntligen! Hojen var borta! För att åter hittas 200 meter från ursprungsparkeringen...


På samma cykel har jag numera ko-race* med Gotlands tävlingsglada kossor.

*Ko-race är en form av stafett: 20 kor på sina egna ben och jag på mina ömma moders cykel. Korna fullkomligen älskar att springa ikapp och tävla! Visste ni det?