Trafiklektion för fotgängare

Har ni tänkt på varför rulltrapporna i tunnelbanan på folktäta stationer går upp på vänster sida och ner på höger sida? (Tänk t-centralen.) Skälet är mycket simpelt. För att gångtrafikanter ska gå på vänster sida.
Jag promenerar väldigt mycket - ungefär 5 mil i veckan. Jag hinner med andra ord reflektera över detta ämne.
Ca 80% av gångtrafikanterna går på höger sida (och 100% Karin blir väldigt irriterad!). Om man går på höger sida - alltså i samma färdriktning som cyklisterna - så utsätter man ju sig för risken att bli påkörd! Som gångtrafikant har du ingen koll på vad som händer bakom dig; det kan vara en cyklist som sitter och sms:ar, fipplar med sin Ipod eller har uppmärksamhet på nåt helt annat än själva cyklandet... PANG! Oj, där gick det visst nån!!!
Hade gångtrafikanten gått på vänster sida och mött cyklisten hade ju personen haft valmöjligheten att gå åt sidan för den ouppmärksammade cyklisten. (Eller vice versa; cyklisten hade också kunnat väja för en ouppmärksam gångtrafikant.)
Alltså, risk för olycka minskar radikalt om båda parter får välja hur man ska reagera på den mötandes ouppmärksamhet och chans att söka ögonkontakt.

Redan som barn fick vi ju av farbror Polisen lära oss att man går på vänster och cyklar på höger. 80% måste ha skolkat från dom lektionerna...

Även på en trottoar är cirkusen ett faktum. "Gångarna" kryssar fram som värsta a-lagarna för att undvika att krocka med varandra - eller sonika struntar i det. Att undvika. Man går helt enkelt och slår i varandra - rejält!
Visste ni att vi svenskar ses som väldigt respektlösa gångtrafikanter? Inte i något av de betydligt mer folktäta länder jag besökt har man detta beteende!
Varför är det så här?

Cykelvägen och gångvägen är kombinerad. Fotgängaren går på den kombinerade ledens vänstra kant. På det sättet är det lätt för cyklisten att köra förbi fotgängaren.

Du bör gå på den vänstra sidan och cykla på
den högra sidan av banan, så att Du möter trafiken.

Förvånas inte längre...

Nu har jag varit så länge i Indonesien att jag inte längre reagerar speciellt mycket över 30 personer på ett lastbilsflak, trebarnsfamiljen (inkl. mor och far) hopklämd på familjens mc, omkörningar på smala, supersnirkliga vägar (jo, lite andan i halsen har jag nog allt...!), skolbarn som klamrar sig fast utanpå skolbussen, 20 personer på mc och fem personer i bil som står utmed vägkanten och väntar på att poliskontrollen längre fram ska ge sig av eftersom de inte har körkort, sovande barn ovanpå lasten i öppna lastbilar osv osv...

Har även varit här så länge har att jag snart har en egen dress till de hinduiska ceremonierna. Har varit på bröllop och ceremonier i tempel och fler lär det bli. På bilden har jag den hittills lånade dressen.
Bröllopet var en liten historia. Den varade "bara" i tre dagar. Ett stort bröllop kan vara flera veckor och de största varar i två månader. Under denna tid får brudparet inte gå hemifrån!

Har varit har så länge att det för mig tar 1,5 timme att gå en sträcka som för andra turister bara tar 10 minuter. För ALLA vill prata och fika! Suck.... lite jobbigt ibland när man har bråttom...

Har dock inte varit här tillräckligt länge för att sluta toksvettas dagarna i ända! Luften står stilla och det är fuktigt varmt pga av regnperioden. Fast här ute på ön regnar det inte...

För övrigt blir det lite bilturer, bl.a. till Kuta (Lombok), bad i vattenfall vid vulkanen Rinjanis fot och bad i kristallklart vatten som rinner i floderna nerfor samma vulkanberg, matlagning med Ilo (en av mina basta vänner här. På bilden tillsammans med sin dotter Emi.), eller bara en slapparkväll på stranden med sång och musik.

Men nu ska jag gå och titta till stackars Ilo som igår blev stungen av en skorpion...