onsdag 22 oktober 2008

Långresan blir längre

Fick en förfrågan från "Em" i dag när jag tänkt komma tillbaka till Sverige. Jag har en biljett tillbaka till Stockholm den 21 november - vilken jag inte kommer att åka tillbaka på.
Troligen blir jag ute n
ågra månader till, men vet inte exakt hur länge. Allt beror på ekonomin och lusten att resa.
I willl let you know guys s
å ni vet när ni ska ordna lkommen-hem-partyt! ;)

"There's no place in the world like Sydney"










Nästan två veckor i Melbourne försvann väldigt snabbt. Förutom mina dagliga kulturupplevelser i stan och långpromenader till förorterna - där jag mer än gärna skulle ta emot ett hus om man bara ville ge mig det! - så upplevde jag Melbourne genom gräddfilen. Sportsmän och nattklubbsägare släpade runt på fröken Stenström på kvällarna och ville visa henne Melbourne - och sig själva antar jag - sin bästa sida. Med ett "tjena, tjena" gled vi förbi köer av festglada människor (inte bara Stockholm som har köer...) och på vissa ställen fick de till och med skriva autografer.
Fattar bara inte varför ingen ville ha min autograf...

Eftersom jag nu hade hört allt det där trista om Sydney, åkte jag med ett kritiskt sinne dit. Efter 15,5 timmar på buss susade bussen in i Sydney - och stan tog andan ur mig på en gång! Så häftigt!
Det fantastiska bygget Operahuset (som visade sig se ut och lukta som bibban i Karlstad på insidan...), Harbour Bridge, en av världens kändaste stränder Bondi beach, nattlivet, alla båtar, museumen, Sydneys nattliga skyline, Manly beach...
Nu hade jag lite tur som träffade en Sydneybo redan första dan och Michael upplät gladeligen ett par dagar som min guide, vilket besparade mig massor av tid att leta mig fram!
Givetvis hann vi med en föreställning på Sydney Operahus och med tårar rinnandes nerför kinderna lämnade jag föreställningen La Boheme, som har ett tragiskt slut.

Jag har ju varit ganska kritisk till landet och nu när jag äntligen börjat tycka det är ok att vara här, är det dags att ge sig av. I morgon bär det av till Indonesien igen.

Kommer troligen inte att blogga mycket framöver. Jag kommer att lägga mobiltelefon och internet i "lådan". Den enda anledningen är att jag helt enkelt vill vara utan tekniken ett tag.
Ibland kommer jag kolla mail.

Ha det bra allihopa tills vi hörs igen!

onsdag 15 oktober 2008


Snyggt eller gräsligt hus?

Dagens kulturupplevelse


En tur till Shrine of Remembrance fick bli dagens kulturupplevelse. Ett monument över de 114 000 aussare från Victoria som fick sätta livet till i första världskriget.
Tack vare matematiska utr
äkningar framträder ordet "Love" på minnesstenen (inte på bilden) bredvid elden den 11 november kl 11 på förmiddagen - i 5000 år.

Paris...


Nästan lite pariskänsla... Soppa, bröd och rött vin. Till lunch...

Vad är det för speciellt med denna bild?

måndag 13 oktober 2008

I skrivande stund...




Jaha, i går var det meningen att jag skulle satt mig på nattbussen från Melbourne till Sydney, en liten tur på 15,5 timmar.
Det gjorde jag inte. Inte p.g.a. tidsåtgangen på resan, men däremot efter att om och om igen fått höra vilken "värdelös, stroppig och tråkig stad" Sydney är, från av varandra oberoende - och förhoppningsvis pålitliga - källor.
Efter att hört detta tillräckligt många gånger har jag konstaterat att:
A.) Melbourne - Sydney har ett Stockholm - Göteborgkomplex. Båda vill vara störst, bäst och vackrast. Det var ju också just på grund av detta som Australiens huvudstad hamnade ute i ingenting efter att de två större städerna inte kunde enas om vem av dom som skulle få vara kontinentens hjärta. "-Jaha, då får Canberra leka huvudstad istället då. Barnungar..."
B.) Sydney iallafall får fyra dagar på sig att visa mig att hon är nåt att hänga i julgranen. Jag åker dit på torsdag istället.

Så vad är det då som är så himla bra med Melbourne? Jag har ju inte direkt bloggat ihjäl mig av hänförelse sen jag kom hit för mer än en vecka sen...
Här var kallt, blåsigt och regnigt i tre dagar (första dan var förrädiskt fin; varm och solig). Fick gå och inhandla en varm sjal, leta fram regnjackan som legat bortglömd i botten på ryggsäcken sen mer än fyra månader tillbaka, dra på mig strumpor och riktiga skor (alltså inte såna där som låter flopp, flopp, flopp när man går) och stretade mig fram i motvind gata upp och gata ner. Mm, det här var ju bra... eller nåt...

Och som kom solen och värmen och då slog stans charmighet ut i blom! Nu kom de engelskinspirerade husen fram i sin rätta dager - i cool kombination med moderna hus och gamla kyrkor, spårvagnarna i sin ständiga stopp- och åklunk, män i kritstrecksrandiga kostymer med nästan lite gammaldags snitt (bara plommonstopen som fattas), kvinnor i prydliga ylledräkter, de svarta svanarna som hoppfullt simmar fram för en eventuellt brödbit från ivriga barnahänder och de färgglada papegojorna som tjattrande håller låda i palmerna.

"Min" stadsdel, St Kilda, ligger på ett avstånd om ca 30 minuters skuttande på en spårvagn från city. Området har lite av Söders atmosfär, fast på Melbournevis. Här samlas backpackers, vänner, familjer, kreti och pleti på de otaliga fiken och barerna och stämningen är hög från redan tidig eftermiddag till sen natt. Alla dagar utom måndagar då folk gor ett seriöst försök att inte ha alltför roligt. Eventuellt även på tisdagar.
Men sen blir trycket tydligen för hårt och man festar loss som om det inte fanns nån morgondag.

Tills för ca 10 år sen var St Kilda en stadsdel med ett tveksamt rykte. Här höll stans mindre bemedlade folk till. De hade rättare sagt ingen bemedling alls. Slagsmål, prostitution och fylla var liksom det som gällde.

I dag är det mesta rensat från otyget och moderna fik, barer och restauranger har suddat bort den osminkade stämpeln. På min sidogata finns dock fortfarande en sorglig fläck kvar av forna dagar: tandlösa crackhoror som öppet säljer sina tjänster på gatan (jag törs knappt titta på dom med rädsla för mardrömmar...) samt ett par hem för missbrukare.

Man får hoppas att drogrehabiliteringen är i toppform i Australien för annars kommer kontinenten att få ordentliga problem i framtiden... är ordentligt omskakad av den liberala drogkulturen som jag blir varse om varje gång jag går ut på lokal. Jag blivit erbjuden droger (och nu pratar jag inte om alkohol) en gång i Sverige. Här händer det varje gång. Efter en normalkväll vet jag att det hittas ett 30-tal tomma minipåsar på toaletterna.

Antagligen är problemet inte större i Australien än på krogarna i Stockholm. Troligen inte. Men grejen är att folk pratar öppet om sitt missbruk här - som de antagligen inte tycker är ett missbruk... Som om det inte vore nån big deal.
Fast ändå inte. De tycker det är bra när jag artigt tackar nej tack och respekterar mitt beslut och verkar därefter nästan lite "avundsjuka" på att man faktiskt inte behöver hålla på med skiten..

På Bali var aussarna på gränsen till malliga för att de minsann inte höll på med droger. Men den enda anledningen de inte gjorde det där var för att de var livrädda för de hårda straff Indonesien har. I Australien får du högst en böteslapp i näven om du tar det för eget bruk.

En böteslapp i näven kan du även få om du inte röstar i val i Australien.
Det tycker jag är bra!

Vänliga hälsningar från en som inte röstade i förra valet.

onsdag 8 oktober 2008

Vardagslyx på hostel





Blev i Asien bortskämd med att ha råd att betala för "privacy". Det kan man inte i Australien. Ja, om man nu inte är begåvad med ett tjusigt arv eller en fet lön. Hotellrummen är förstås dyra - som i Sverige och om inte mer...
Så för en ryggsäcksresenär som jag har man två alternativ: buss eller hostel. Om man reser på natten kan man ju sova på bussen.
På ett hostel finns dock allt utom "privacy" (snälla nån, jag kommer inte på ett bra ord på svenska! Hjälp!). Man delar rum med 4-8 personer för ca 25 aussiedollar. Det är vad man har råd med. Oftast har man uppdelat mellan man och kvinnor, men det finns även mixade rum. Jag bokar alltid tjejrum och så även när jag kom till Melbourne. Anlände sent i lördagskväll så jag tassade tyst in i rummet och tog en ledig säng jag hittade i det nedsläckta rummet. På morgonen vaknade jag av att en person hostade och den stackars kvinnan maste haft halsfluss för det lät så där manligt rossligt, ni vet...
Det var en man.
På dessa hostel finns allt man behöver: fullt utrustade kök så att man kan laga sin egen mat (har utökat min matlagningskonst från nudlar till nötfärsbiffar!), tvättstuga, internet, bar, reseservice, biljard, böcker, tv/dvd och i vissa fall även en pool (!). I andra fall även frukost inkluderat i priset.
Sen tre dagar tillbaka är det inte så många som bor på St Kilda Beach House, som mitt hostel här i Melbourne heter. Har därför fått haft rummet alldeles för mig själv i tre dagar nu!

måndag 6 oktober 2008

lördag 4 oktober 2008

Kursgården i Deje... eh, Canberra







Från sol, hav, vänner, segling, barriärrev och snorkling - till ordning och reda, ambassader, parlament och museum; Canberra.
Hit var jag tvungen att
åka eftersom man numera måste besöka en ambassad för att få nytt pass. Det är bara där som man har de speciella kamerorna som numera krävs. Så antligen! Om två veckor har jag mitt ordinarie pass (haft ett tillfälligt i en månad) så att jag kan resa iväg igen! Tjoho!
Ambassaderna ligger, som i de flesta länder antar jag, samlade i ett område. Här ligger bl.a. Greklands pampiga ambassad med kolonner, USAs förstås enorma, vidsträckta hus, Thailands tempelinspirerande. Och i området ligger även Sveriges ambassad. Som ser ut som kursgården i Deje.... Inget ont om kursgården i Deje, men varför är Sverige så blygsam?
Efter passformaliteter blev det en sv
äng på parlamentet för att tjena på senator John Hogg, men han var inte där...
Blev s
å sur att jag gick vidare till Nationalmuseumet istället.