Roliga dagar vid Kwai

Forutom tigrarna, sa har mandag och tisdag varit fullspackade.

Ridit elefant. Promenixat over bron over floden Kwai (filmen ocksa, ni vet), sovit och partat PA floden Kwai.

Och man nu trodde att vi som bodde dar, skulle fa sitta och prata med varandra i kulortlyktornas sken medan vi drack Singha (thaiol), lyssnade pa floden som gled fram under oss, cikador och andra spannande djurljud i djungeln, sa trodde vi grundligt fel. Var vard pa denna husbat ansag namligen att vi skulle festa hela natten lang! Han var nog dock den enda som tyckte det och gav jarnet for att vi skulle parta! Och da menar jag JARNET! Har aldrig sett maken pa san energi hos en manniska! Vi funderade pa om han trodde att vi ville festa sa eller om det var han sjalv eller om det var att han ville salja en massa ol (fast han bjod pa en hel del ocksa) - det lar vi inte fa reda pa, men efter nagra timmars jobb att fa oss att sjunga karaoke (!), leka och jaga upp oss som forsokte ga och lagga oss, sa lyckades han till slut och vi var snalla nog att gora det han ville. Ta det med ett leende, som man sager har.

Pa bilden syns han med min vita blus pa huvudet (jag hade annat under!), dar han ska forestalla en ladyboy...

Innan tigerutflykten i dag, akte jag med tre engelska killar och badade i underbara vattenfall, for att hamta igen oss efter gardagens galna thailandare...

Harliga, skona, roliga dagar... Det har ar latt att vanja sig vid.

Tigrar! Tigrar! Tigrar!

I dag gick mitt livs onskedrom i uppfyllelse! Ni som kanner mig, vet att jag ar galet fascinerad i tigrar. Jag tycker det ar det vackraste djuret som finns och ar fascinerad bland annat av dess styrka och smidighet.
I dag fick jag ha en 200 kilos "kisse" i mitt kna! Lyckotararna rann vid detta "religiosa" tillfalle. Det var en magisk kansla av att sitta med detta maktiga djur i famnen, ett djur som skulle kunna slacka mitt liv pa ett ogonblick... Innan man gick in, fick man skriva pa att man forstatt att man skulle ha med vilda - och farliga - djur att gora och att man var medveten om risken man tog. Som jag mer an garna tog!

Tigrarna finns pa ett tempel ca 2,5 timmars resa fran Bangkok. 1999 tog bybefolkningen hand om tva tigerkillar som de hittat medtagna i djungeln. De tog med dom till templet i Kanchanaburi och sedan dess har templet blivit en fristad for utsatta tigrar hos buddhistiska munkar. 10 tigrar finns dar idag, men nagra har fotts dar.

Pa bilderna ses ocksa abboten Phra Acharn Chan ar den som grundat stallet och den som ar "eldsjalen" (det ar sakert de andra munkarna dar ocksa).

Denna dag lever jag lange pa!

One night in Bangkok

One night in Bangkok - har precis avslutats. And what a night!

Jag gick ju och tog en bit mat i restaurangen som hör till det hostel jag bor på, efter jag bloggat igår. Det gick inte att gå ut just då för jag hade ingen lust att simma till nästa gata.
Kan någon tala om för mig varför servitriserna glodde surt på mig när jag fick påminna om att få ölen jag beställt till maten?! God mat var det iallafall och det för 45 bath (9 kr).

När trottoarerna var framkomliga utan att man behovde utrusta sig med en båt, svängde jag runt hörnet och beställde ett glas vitt vin. Jag fick givetvis rött. Thailändarna är inte så bra på engelska...

Fick sällskap av en kille som tydligen gör affarer i Bangkok några gånger om aret - köper in kläder och säljer i Sydafrika (att han verkligen GöR det fick jag bevisat, sa det VAR faktiskt inte bara snack). Eftersom han är i Bangkok en hel del, erbjöd han sig att ta med mig på en heldag i stan. Att göra hela stan lär ta sin lilla tid, så vi såg nan liten procent, för stan är verkligen otroligt stor; i själva Bangkok bor 5,2 miljoner människor (10 miljoner totalt i omradet). Och jag tror vi mött allihopa i dag!

Efter att varit i arabiska kvarter, lyxkvarter, traditionella thaikvarter och farit runt med taxi, skytrain och tuk-tuk, ätit lunch, handlat en bomullsblus, klänning och flip flops, kunde jag konstatera att jag gjort av med den astrologiska summan 700 bath (135 kr)! Jag hade ju visserligen en "personlig prutare" med mig, men ändå...
Har jag några pengar kvar när jag åker till Sverige igen, kommer jag stanna till i Bangkok och STORHANDLA! Här finns ALLT!

Pa kvällen hamnade vi först pa en "thaibazar" men dans, musik, marknad (förstås!), uppträdanden och servering i mitten som påminde om "Smaka på Stockholm"-evenemanget. Ruskigt trevligt!

Mer RUSKIGT är den prositution som pågår överallt. Det går inte att komma ifrån här - flickorna (och flickpojkarna) finns överallt i nattlivet. Jag insisterade på att jag ville gå in på ett torg där det var ENBART "köttmarknad". Jag tycker det är mycket viktigt att SE istället för att blunda inför detta mycket tragiska och sorgliga faktum. Varför kan jag ta en annan gång, för det är en lång utläggning.
Mamma och pappa: LUGN! Som vit kvinna kunde jag känna mig helt trygg där. Helt otryggt och utlämnade lever dock de stackars flickorna som blir så förnedrade långt bortom all mänskligt förnuft...

Detta var första gången jag av europeiska män blivit betraktad som ett UFO (vad jag vet åtminstone). Bland de thailandska, unga och utmanande flickorna, var jag en helt främmande varelse som man pratade och skrattade bakom ryggen på. Sorgliga "män"...

Tillbaka i Khao San var det en stunds dans och nattliv som fick avsluta denna intrycksfulla dag.
Aven har pågick "försäljningen", men denna gång ville den thailändska flickan ha mina pengar.

Bangkok är affärer.

Första dan i Asien

Så var jag på plats i Bangkok, där det just nu ösregnar, blixtar och smäller så in i bomben av åskan! Det är ju monsunperiod... Men fel på värmetermostaten är det då rakt inte! Jag var beredd att betala nästan vad som helst för ett rum med dusch, men det behövde jag tack och lov inte (kunde ju visserligen gått ut och ställt mig om jag vetat att det skulle börja regna!). Har ett fräscht rum med dusch och toalett - och dubbelsäng! Det var det enda som fanns kvar. 90 spänn.

So far so good. På flyget hade jag tre platser för mig sjalv, så jag kunde ligga raklång och sova. Tyckte nästan synd om dom som - antagligen - hade betalat en förmögenhet mer för de riktiga sängarna, för planet var halvfullt, så det vara bara att sträcka ut sig.
Nästan 12 timmar med full service och faktiskt riktig god mat, har nu botat min flygrädsla! Atminstone pa British Airways gigantiska dubbeldäckare...

Ar i omradet runt Khao San road, dit jag tog bussen från flygplatsen. Hit åker tydligen de flesta backpackers när man anländer till Bangkok. I morgon ska jag göra området mer - efter att jag varit på en marknad som tydligen ska vara enorm. Dit tar jag bussbåten.

Ar ganska trött efter den långa resan, så det får bli sängen ganska tidigt. Fast nu verkar det sluta regna. Får skynda mig ut och få en bit mat i mig!

Tankar och funderingar inför resan

Äventyret närmar sig fortare än kvickt! På ett par dagar har jag packat hemmet i en ganska pedagogisk ordning, men fortfarande återstår en hel del. Bland annat ska flyttlådor, säckar och möbler (tack och lov inte så många!) ner till källaren, kolla att räkningar är betalda, att samtliga grejer till resan finns med, lägenheten städad, bra-att-ha-nummer nedskrivna (smartast att ha såna uppgifter även på mejlen ifall papper tappas bort) osv osv...
Det läskigaste just nu är att jag glömmer något som borde ordnas innan resan. Prylar är en sak, för det går alltid att köpa. Men såna grejer som jag inte kan få hjälp med; det är det som är lite oroande just nu. Jag ska ju ändå vara borta minst ett halvår. Kanske mer.
Att resa iväg med vetskapen att allt är ordnat, gör ju resan så mycket lättare.

Elitloppet

Trångt och kanontrevligt på Elitloppet!

Livet från den ljusa sidan

Tån är i dag blåare och fasttejpad vid granntån.
Nä, jag tror inte den ramlar av. Än. Men det känns lite stadigare.
Å andra sidan skulle inte det vara hela världen om den ramlade av, för lilltån har tydligen ingen funktion alls. Det är fotens visdomstand; ingen förlust om den inte satt där.

Tack, Källan, för din sympati. En bruten tå är nämligen värre än en invasion från yttre rymden.
Försök värva familjens sympatier med det här då: Jag är förkyld! Halsont, snörvlig och hostig.
Ha! Vad sa dom nu då?!

Men... det är ju tur att jag blev förkyld innan jag åker iväg.
Man måste livet från den ljusa sidan!

Brutit tån

Såååå lägligt att bryta lilltån när det är en vecka kvar till avfärd! Inte.

Jä-a byrå...

Men det är en snygg lila färg.
(Vad tror du om den nyansen på hemsidan, Sparv?)

Kulturhuset charmigast när det stänger

Det har varit en blogglös vecka - jag vet. Faktum är att den varit helt tekniklös! Ingen dator och knappt en mobiltelefon. När befann jag mig i en sån situation senast??? Kan faktiskt inte minnas när.
Lite abstinensbesvär uppkom efter ett par dagar, så jag fuskade genom att gå till biblioteket och logga in på mailen. Men eftersom jag är en klok, förnuftig och vuxen kvinna (skratta inte!), så intalade jag mig att världen faktiskt snurrar vidare trots den tekniklösa världen jag befann mig i.
Om än något långsammare...

Nej, jag har inte rest till den andra jordhalvan än. Jag var i Gävle.

Och helt osökt kom jag in på min förestående resa.

En dryg vecka kvar. Och antagligen massor av saker att fixa. Detta är struket från to do-listan:
Pass, tandtråd (näst viktigast!), biljett, visum, pincett (ve och fasa för otrimmade ögonbryn!), reseförsäkring, ett billigare mobilabonnemang (så att ni kan nå mig med sms på mitt nummer. Som jag förresten haft sen 1995.), linser och glasögon, dubbla kontokort, Tigörn på trygg plats, eftersändning av post, spärrnummer, vaccinationskort, snabbtorkande handduk... och faktiskt lite till.
Pust... det är lite kvar att ordna; kontanter, kopior på pass, biljett...
Har du förslag på sånt jag absolut inte får glömma här i Sverige? Maila!

Kläder känns som prioritet 53 och jag tänker inte packa det i mitt dyrbara ryggsäcksutrymme heller. (Fast jag har redan lagt fram fem bikinisar och en snygg kjol jag faktiskt inte kan överge i en flyttlåda hemma!) Men lugn - det finns faktiskt kläder och annat att köpa utanför Sverige. Billigare.
Och antagligen bättre också för den delen.


Trots att jag bott i Stockholm i drygt sex år, har Kulturhuset inte lyckats locka mig dit speciellt mycket, trots det fantastiska utbud av kultur man erbjuder i alla dess former. Men så upptäckte jag charmen häromdagen: 70-talsmusiken man serverar i högtalarna när det är stängningsdags; detta är inte nostalgi - det är stockholmsromantik för oss utbölingar.

Bara därför kommer jag hädanefter gå dit en kvart innan stängningsdags och i dessa toner betrakta hur folk motvilligt lämnar sin uppvärmda plats där man i hörlurar slumrat till Simon & Garfunkel, följt sitt hemlands politiska utveckling i dagstidningen på papper (eller i det digitala alternativet), gör sitt schack-mattdrag, sörplar i sig den kalla bottenslurpen i latteglaset, packar ihop sin bärbara, skakar hand med sin diskussionspartner och lite sömnigt beger sig ut i Stockholms försommarliv.

Tulpanhav i Humlegården

Nostalgi

En vän sa till mig i dag: -Är du nostalgisk?! på tal om en solskyddsfaktor som jag köpt enbart för att den luktar som det gjorde på badstränder när man var barn.
Nja, sitter inte direkt och vältrar mig i minnen, men ibland plockar hjärnan ofrivilligt (eller frivilligt) fram bilder som legat långt bak i "arkivet".

Solskyddsfaktor med barndomsdoft i all ära - men det är Orrholmen som är min största nostalgilast och kan bli gogglandes alldeles för länge, bara för att se vad som hänt sen jag snattade mintkola i affären (jag var knappt tre år och hade inte koll på vad pengar var till för. Mamma fick gå och betala för mitt kap sen.), gav Patrik en rak höger på min 9-årsdag, dansade till låtarna från Grease på klassfesterna, hade studentmottagning på altanen...

Orrholmen är området jag växte upp på i Karlstad och var en del i det s.k. miljonprogrammet - regeringens bostadspolitik om att en miljon bostäder skulle byggas i Sverige på en tioårsperiod. Vilket man lyckades med och 1975 var bostadsbristen tillfälligt löst.
"Mitt" miljonprogramområde fick dock extra uppmärksamhet. Orrholmen ansågs vara ett extremt modernt område och Expressen gav ut en bilaga om "den vita staden". Så vit vet jag dock inte om Orrholmens hus är längre... Smutsvit isåfall.
Fast det stora, läskiga garaget som finns under området är fortfarande lika läskigt! Och gräsområdet ovanför lika öde som då.

I garaget samlades raggare från Karlstad, Forshaga, Kil och Deje; meckade med sina V8:or med eldsflammor på sidorna, söp och slog sönder andras bilar. Så av förståeliga skäl var man förbjuden att leka där eller ens gena därigenom kalla dagar (det var ju trots allt ett varmgarage!) på väg till eller från skolan.

På grönområdet ovanför samlades vi barn bara när det var dags för "Röda vita rosen". Leken förvandlas till krig och jakten gick genom garaget (!), in i trapphusen i sjuvåningarna, tillbaka in i garaget, runt skolan, in i garaget igen, vidare upp i en annan trappuppgång, åter till garaget...
På vår flykt/jakt genom garaget stod raggarna och betraktade kriget och inte vet jag, men de försökte kanske lätta upp den krigiska stämningen genom att dela ut uppblåsta ballonger. Fast ballongerna hade så konstig form och nåt mystiskt var det med dessa ballonger, så vi ville inte ha dom...
Peace, love and understanding!

Min familj bodde i ett av radhusen längst ned på bilden - i huset direkt till vänster om flygplansvingens spets. Vattnet syns tyvärr inte här, men börjar direkt där bilden är kapad.
Vänern låg alltså inte mer än 75 meter från vårt hus- ett alldeles lagom avstånd för att hinna ner och bada i favoritbåtarnas vågor.
Här låg även familjens Utter med utombordare som agerade badbåt, räddningsbåt, festbåt, bogserbåt, taxibåt... Och förstås - eller framförallt! - som utflyktsbåt i vänerskärgården.

Om vattennivån i Vänern stiger 45 meter över havet pga de miljöproblem människan orsakat, kommer Orrholmen att försvinna. Inga barn kommer att ens tänka tanken att förlägga Röda vita rosen till garaget...


P.S. I dagens läskiga garage möts man av klassisk musik i högtalare dygnet runt och konst på väggarna - allt för att göra det läskiga garaget mindre läskigt.

Ok... jag lôver att jag inte ska göra det.

(De vita prickarna som syns är blomblad. Inte isflak...)

Årets första utomhusbad!

Det skedde igår i 14-gradigt vatten. Utomhus, ja.
Nåja, bad och bad... mer ett dopp kanske.
Bildbevis saknas (tur för er!). Ni får tro på mitt ord, helt enkelt.

Det var bättre förr

Det var faktiskt det.
Digital-tv är verkligen den sämsta uppfinningen som gjorts. Som jag tidigare berättat om i bloggen, så har jag haft bildskärmssvarta kvällar förut - flera gånger till efter jag bloggade om det. Att jag blir utan tv-programmen i sig stör mig inte eftersom jag sällan kollar på de obefintliga programmen. Men det stör mig att tekniken inte fungerar, eftersom det ska vara så himla "braaaa!" med digital-tv.

Den här gången är det kajko på riktigt - och då menar jag verkligen på riktigt. Förr har jag ju kunnat åtgärda problemen själv, men den här gången kunde inte ens support fixa det... Gnällde till killen på Telias support; att det är väldigt mycket fel och tjafs med digital-TV och jag kände mig verkligen som en gammal hagga som inte kunde med dessa "nymodigheter". Supportkillen var väldigt förstående och menade att det varit "lite väl mycket störningar på sistone".

På Statens Offentliga Utredningars hemsida kan man läsa hyllningen till digital-tv:
"Med digital-tv har vi fått bättre bild, ljud och nya tjänster som till exempel elektronisk programguide och en mer utvecklad text-tv. Men framförallt får hela Sveriges befolkning möjlighet att se fler kanaler."

Det står fel när det står "fler" kanaler. De menar färre. Inga kanaler alls.

Här är en annan "hagga" som har problem med nymodigheter.

Nu är det maj!

Första maj.
Demonstrationer. Arbetarrörelsens internationella högtidsdag. Men också en dag då man firat vårens ankomst sedan ett par tusen år tillbaka.
Och sett från min egoistiska balkongs utsikt: 27 dagar tills jag står med ryggan på Arlanda, på väg till Thailands huvudstad Bangkok.
-Vad ska du göra där? undrade min far, som inte är så imponerad av Thailand överhuvudtaget efter att varit i Phuket då landet drabbades av tsunamin.
Nja, inte så mycket faktiskt. Använda som landningsplats. Stanna ett par nätter för att landa även på marken. I Bangkok finns framförallt ett hostel dit många backpackers tar sig till efter landningen. Man hittar reskamrater, utbyter idéer och bestämmer vidare färdväg.

Jag är ju världens sämsta planerare... "De årner säj" (det ordnar sig) som vi värmlänningar försöker ta oss undan med, kommer förhoppningsvis att hjälpa mig i situationer då det INTE verkar "årne säj" på resan! TROTS mina tafatta förberedelser.
Ser mig själv springandes efter landsvägsbussen 20 mil från närmaste vattenhåla (i Australien då, med tanke på avstånden), med full packning och en tom vattenflaska.
Undrar om mobben kommer att funka då...?

Men. Jag har faktiskt börjat med vaccinationerna!!! (Alla utropstecknen står för SKRÄCK för dessa fruktade nålar.) Det borde väl räcka som förberedelse? Skydd mot läskiga sjukdomar?

Jag kan inte säga än att jag är glad för att jag plågat mig igenom sprutsticken (nåja, två hittills... fem sprutor kvar!). De garanterar ju inte 100% skydd mot kolera, hepatit, tyfoid och allt vad det är, men man kanske minimerar risken.
Vaccinationssprutan Japansk enfaczxmsaqwplxz - heter det inte, nej - tar man dock inte i första taget. Det gjorde sköterskan strängt klart för mig. Fast jag strängt hade hört motsatsen...
Vaccinationen ska skydda mot hjärninflammation och smittar genom myggor som sugit grisblod i "utpräglad landsbygdsmiljö".

Brukar du tänka på vart mygg-gadden varit innan den satt den i dig?!


1 maj är som sagt var arbetarrörelsens dag. Kungafamiljen har av förståeliga skäl annat för sig en sån dag.
Som att shoppa på leksaksbutiken jag och mina vänner med exalterade barn var på i dag.
Ryktet gick som en löpeld genom lokalen att "Madde" var där bland plastiga prinsesskronor och prinsessklänningar i polyester.

Det anmärkningsvärda är att man som medlem i Sveriges kungafamilj kan vara ute bland oss dödliga utan att skapa större uppmärksamhet än barn som också ville ha en likadan pryl som hon köpte*.


*Sorry, jag var inte nyfiken nog att se vad hon köpte.