En jäntas tidskalender

Vad katter egentligen säger

2009-06-10T08:43:00.004+02:00

Det låter ju väldigt gulligt när katter pratar. Men som vi ju alla vet har de mer i bakfickan än de nånsin tillåter oss att ta del av.
Men! Nu har någon lyckats översätta deras hemliga språk...
Det här är på kattiska .
Och här kan du lyssna på översättningen så även vi korkade människor förstår.

Tack för din ansökan

2009-06-09T10:52:00.007+02:00

"Tack för din ansökan, men du är...":
- för gammal
- för ung (!)
- för lite erfarenhet
- för mycket (!) erfarenhet...

Det där är dagens sanningar på vad jag får för svar på mina ansökningar.
Det känns verkligen som om jag lever i mellanmjölkens land... Och jag är ett halvtomt glas.
Eller halvfullt...

Huvudsaken

2009-06-08T19:19:00.005+02:00

Som kommentar på det förra inlägget, tyckte min gamle Metrokollega "D-haren" att jag skulle påminnas om gamla synder på redaktionen på Kammakargatan... C D-essa påminnelsebilder som en inspiration till att sticka ut lite från omgivningen.
Vänligen klicka också på följande länk för att få en lektion i lambada. Eller försöker D-haren kicka bort oönskade landsortseditioner?

Hyllningsblogg!

2009-06-02T18:53:00.017+02:00

Året var 1992... En dag stod han där på redaktionen. Personkemin stämde omedelbums och jag och min dåvarande pojkvän anställde denna - vad vi mycket snart skulle komma att upptäcka - PÄRLA på vårt relativt nystartade företag i Karlstad.

Ett par år hade jag och min dåvarande sambo hankat oss fram genom att skriva artiklarna själva. Sambon sålde annonser och skrev artiklar. Och jag som absolut - eller framförallt - INTE är någon säljare, valde att ge mig in på att också skriva artiklar, men även att sätta annonser, layouta och sätta mig in i det tekniska kapitlet "att göra tidningar"... utan någon tidigare erfarenhet what so ever! (Även där halkade man in på det berömda bananskalet.)
Och ingen av oss kunde ju egentligen skriva. Eller nåt annat heller för den delen. Unga och naiva gav vi oss ändå sjutton på att lyckas. Men skulle det här bli en produkt med kvalitet krävdes kompetenta medarbetare...

...och då klev han in (här vill jag att du affimerar ljus, stjärnglitter, fanfarer...); "sparrisen" som skulle komma att bli en klippa och god vän i alla lägen. Efter en liten kringelikrokväg från värmländska Arvika genom Småland, landade han nu på den arbetsplats som skulle komma att bli hans skötebarn under 18 år - och ganska snart också som delägare.

Under åren "radarparade" vi ute på intervjuuppdrag (han intervjuade, jag fotograferade), knattrade på tangentbord och layoutade nätterna igenom, svettades på gym och lyssnade på Lisa Syrén på lördagsmorgnarna över en kopp kaffe och nyinköpta frallor innan helgens arbetspass på allvar drog igång, lärde oss jonglera med både tid och plastbollar... Oj, vad kul vi hade det!

Nu har han i 18 år likt en iller farit kors och tvärs genom värmländska orter som Hammarö, Skattkärr, Deje, Dyvelsten och allt vad de värmländska orterna nu heter, ivrigt antecknande i sitt linjerade block då han intervjuat alla slags fantastiska människor; melodifestivalartister, hantverkare i Getebol, kaffetillverkare och hockeyspelare. De senaste nio åren med andra än jag, som valde att lämna skeppet i nån av hamnarna.
Men han har modigt seglat vidare på skeppet och hissat seglen högre och spänstigare under åren.

M - jag tycker du är helt fantastisk! Du har utkämpat många, många kravfulla timmar och krävande "krig" på företaget. Men har givetvis också fått en massa goda erfarenheter, glädje, kamratskap och personlig utveckling på kuppen. Oavsett vad du kommer att göra nu när du till slut valt att gå iland, så är jag totalt övertygad om att alla dessa år bara är dig tillgodo!

Och oavsett om du kommer åkandes i den största Fårrden som nånsin skådats i Värmland (och lägsta sitsen) eller framskuttandes på en otaktande islandshäst så kommer du att ta dig fram likt en prins i en guldförgylld vagn vidare genom livet.

Möe av lycka till nu när du te slut valde att landstiga, min vän! Å glöm inte boka.

Skrivbordsjobb

2009-06-02T12:10:00.002+02:00

Den här klippskrevan är fina dagar mitt "skrivbord". Här pluggar jag tullregler, skriver ansökningar och ringer nödvändiga samtal.
Man behöver ju inte göra tråkigt jobb tråkigare än vad det är.

Helgen i bilder

2009-06-01T10:24:00.017+02:00

Middag på en indisk restaurang - på densamme som James Hetfield i Metallica beställde hämtmat ifrån i våras när de skulle ha två konserter i Stockholm. Den andre konserten fick ställas in p.g.a. matförgiftning...
Jag mår bra, tack!

På vikingamarknaden i Sigtuna sjösätter man här en av de två vikingaskeppen som var med i filmen Arn.

"Zoombie-walk".... i Stockholm city... helgens mest idiotiska spektakel. Nä, årets. Nä, ÅRTUSENDETS! "-För att det är kul", fick jag till svar när jag frågade en om syftet med att ca 100 personer går runt och ser ut som nystyckada grisar. Ha. Ha.

Stockholm Maraton.

Fika på Krusenberg herrgård mellan Uppsala och Märsta.

Invid den medeltida kyrkan i Alsike ligger ett kloster där man inhyser "flyktingar i nöd".
Om ni har vägarna förbi nångång - gå in i kyrkan och upplev vad tystnad är!

Lyxlunch i försommarvärmen

2009-05-27T09:35:00.004+02:00

A-kassedieten fick sig ett välbehövligt uppehåll igår när jag upptäckt att jag satt och tryckte på gratischeckar från några av stans lyxigare krogar som jag inte utnyttjat!
Det blev en sån där härlig lunch med lax, endiver, svalt vitt vin, kaffe och pralin i sällskap med en av de bästa vännerna man kan ha.

PACK-lista

2009-05-25T08:36:00.010+02:00

Nästa gång jag reser vet jag vad jag ska ta med - och inte ta med - mig... Knäckebröd går bort, för det kommer ju att bli mjukbröd innan jag ens hunnit till Bangkok. Och inte kommer man väl att få släpa in färskpotatis, dill och annan "levande" mat genom tullarna.

Tamponger däremot! De får man tack och lov ta med sig, för de är inte helt lätta att få tag på i vissa delar av Asien. Efter en långdragen tampongexpedition på förra resan som då gick över berg och dalar, genom djungel och apskogar på jakt efter denna nödvändighet, fann jag dom äntligen!

När jag öppnade förpackningen hemma fann jag den där tingesten nederst på bilden...

Ska kanske inte förklara närmare hur den fungerar, men det är avgjort att ta med sig svenska, oluddiga och okrångliga packningar nästa gång.

Plats nr 19

2009-05-22T16:48:00.007+02:00

467 st bloggare samlar in pengar till Rädda Mammorna som jag skrivit om tidigare. Vi har via min blogg hittills samlat in 425 kr vilket lägger oss på plats nummer 19 av dessa 467!
Tack! Jag känner mig väldigt tacksam mot er som visar ert stöd till dessa utsatta kvinnor. Om ni gör det här eller via någon annan websida spelar ju förstås ingen roll - huvudsaken är ju att kvinnorna får hjälp.
I högerspalten finns en widget till Rädda Mammorna. Klicka längst ned i den när du vill ge ditt bidrag. Är superenkelt och 25 spänn är bättre än inget.

I'm in love with a fairytale!

2009-05-18T08:33:00.006+02:00

Nu har jag hört låten som Norge vann så stort med i Eurovision Song Contest 2009. Vilken underbart härlig låt! Man blir så glad och det är ju stört omöjligt att sitta still...

A-kassediet

2009-05-16T15:38:00.002+02:00

Som arbetslös är det då ingen överhängande risk att bli överviktig...

Ingen cykel hemma

2009-05-15T08:59:00.007+02:00

...så jag tog skateboarden när jag åkte och köpte DN idag.

Kan man dö mer eller mindre?

2009-05-15T08:21:00.004+02:00

Riksdagen har beslutat att skärpa straffet för mord. Nu kan tidsbestämda straff bli 18 år istället för tidigare 10 år. "I allvarliga fall ska livstidsstraff fortfarande kunna utdömas" enligt DN idag.

"I allvarliga fall"? När blev mord ett mindre allvarligt brott???

Väggklotter?

2009-05-14T10:22:00.004+02:00

Någon busig en har varit framme och gjort denna "installation" på en vägg vid Gullmarsplan...
Jag förutsätter att eluttaget tillhör installationen för väggen är en bara en vägg utmed cykelvägen. Och där behövs väl knappast några vägguttag. Eller?

Resultat so far...

2009-05-13T18:19:00.005+02:00

Vill bara meddela att vi ligger före Tilde de Paula i insamlingen till Rädda mammorna :)
Tack snälla ni som bidrar! Litet som stort bidrag - allt går till ett fantastiskt hjälparbete!

Hjälp!

2009-05-11T14:34:00.013+02:00

Vi är så förskonade här i Sverige. Men givetvis har även vi våra problem att tampas med. Tell me about it! Som att gå på höger eller vänster sida...

Under min långresa har jag fått sett och uppleva hur svårt människor i världen faktiskt har det. Man kämpar för sitt dagliga uppehälle och hunger och törst är ett problem som gör att man inte har energi att ta tag i det man egentligen vill. Jag har upplevt det på nära håll. Så jag vet.

I andra delar av världen sker dagliga övergrepp på kvinnor. De våldtas, stympas och dödas i krigs- och konfliktdrabbade områden. Sexualiserat våld används medvetet som vapen och kvinnornas öde är oönskade graviditeter, skador och förskjutande från familj och sin hemby.

Röda Korset har startat en insamling för dessa kvinnor - Rädda mammorna - som med stödpengarna kommer att få tillgång till mat, rent vatten, tak över huvudet, mediciner, stöd och behandling på Röda Korsets behandlingscenter m.m.
År 2008 hjälpte pengarna till att kvinnorna fick mödravård och förlossningshjälp, i Liberia och Sierra Leone fick 450 krigstraumatiserade barn hjälp, 200 000 personer i södra Sudan har fått tillgång till hälsovård o.s.v.

En 50-lapp räcker som donation. Till och med jag som inte har nån inkomst har råd så jag förutsätter att även du har råd.
Jag vet att hjälpen behövs även i andra sammanhang. Kampanjen nedan är ett. Och vill du inte ge till detta så kanske jag har lyckats fått upp ögonen på dig att våra medmänniskor kämpar värre än oss för sin överlevnad...

Trafiklektion för fotgängare

2009-05-11T09:13:00.018+02:00

Har ni tänkt på varför rulltrapporna i tunnelbanan på folktäta stationer går upp på vänster sida och ner på höger sida? (Tänk t-centralen.) Skälet är mycket simpelt. För att gångtrafikanter ska gå på vänster sida.
Jag promenerar väldigt mycket - ungefär 5 mil i veckan. Jag hinner med andra ord reflektera över detta ämne.
Ca 80% av gångtrafikanterna går på höger sida (och 100% Karin blir väldigt irriterad!). Om man går på höger sida - alltså i samma färdriktning som cyklisterna - så utsätter man ju sig för risken att bli påkörd! Som gångtrafikant har du ingen koll på vad som händer bakom dig; det kan vara en cyklist som sitter och sms:ar, fipplar med sin Ipod eller har uppmärksamhet på nåt helt annat än själva cyklandet... PANG! Oj, där gick det visst nån!!!
Hade gångtrafikanten gått på vänster sida och mött cyklisten hade ju personen haft valmöjligheten att gå åt sidan för den ouppmärksammade cyklisten. (Eller vice versa; cyklisten hade också kunnat väja för en ouppmärksam gångtrafikant.)
Alltså, risk för olycka minskar radikalt om båda parter får välja hur man ska reagera på den mötandes ouppmärksamhet och chans att söka ögonkontakt.

Redan som barn fick vi ju av farbror Polisen lära oss att man går på vänster och cyklar på höger. 80% måste ha skolkat från dom lektionerna...

Även på en trottoar är cirkusen ett faktum. "Gångarna" kryssar fram som värsta a-lagarna för att undvika att krocka med varandra - eller sonika struntar i det. Att undvika. Man går helt enkelt och slår i varandra - rejält!
Visste ni att vi svenskar ses som väldigt respektlösa gångtrafikanter? Inte i något av de betydligt mer folktäta länder jag besökt har man detta beteende!
Varför är det så här?

Cykelvägen och gångvägen är kombinerad. Fotgängaren går på den kombinerade ledens vänstra kant. På det sättet är det lätt för cyklisten att köra förbi fotgängaren.

Du bör gå på den vänstra sidan och cykla på
den högra sidan av banan, så att Du möter trafiken.

Vulkanen har vaknat

2009-05-05T20:58:00.014+02:00

Fick rapport från mina vänner på Lombok idag: vulkanen Rinjani har vaknat! För några dagar sedan hördes en enorm explosion då Rinjani knorrade och släppte ut gaser så högt upp som 8000 meter i luften! Hon är inte bra i kistan, stackarn.
Usch, är lite orolig för mina vänner där. Hoppas inte vulkanen tänkt att bråka alltför mycket...

Förra gången jag var där, var det regnperiod och farligt att skutta uppför stigarna. Och nu... fasen, jag som verkligen ville gå upp och njuta av utsikten från Indonesiens näst högsta vulkan nu när jag snart kommer dit igen.

Visste ni att Indonesien har flest vulkaner i världen? 150 stycken till antal, varav de flesta är aktiva. 1815 dödade en av dessa vulkaner 36.000 människor i världens största vulkanubrott där det sprutade ut så mycket stoft i atmosfären att jordens temperatur sjönk och skapade svår missväxt i hela världen.

Bilden på mig är när jag duschar i ett vattenfall vid vulkanens fot.

Årets första?

2009-05-05T18:45:00.003+02:00

Årets första regnbåge?
Eller regnbåge och regnbåge... snarare regnraket.

Bloggförälskens första stadie är över

2009-04-29T09:56:00.005+02:00

Jenny Östergren - programledare på TV4 - skriver i sitt sista (?) blogginlägg att "en god bloggare måste vara förälskad i sin blogg, längta till nästa dejt, hitta de fyndigaste formuleringarna i den pågående flörten med läsarna".
Nu lägger hon ner sin blogg för hon är inte förälskad längre.
Jag tyckte det var en bra förklaring på varför vi bloggare ibland låter tiden går längre och längre mellan bloggandet. Och kanske avta helt förr eller senare. Till att börja med är vi entusiastiska i relationen, hängivna... vi har sex varje dag - kanske flera gånger varje dag! - vi donar och fixar för att visa att vi är värda den andres uppmärksamhet. Med tiden smyger sig vardagen på; tvätten, mathandlingen och alla andra måsten. Man börjar prioritera.
Precis som med en blogg. Hängivna och gör det många gånger i veckan. Till en början.
Detta var kanske en mer eller mindra bra konstruktion på varför MITT bloggande numera sker väldigt sporadiskt. Fast jag tänker inte sluta älska. Dock flörta sporadiskt.

Blogga, twittra, sms:a, maila - våra tekniska kommunikationsmöjligheter är oändliga! Men nödvändiga? Absolut! I vårt arbete. Men med hårda tyglar i vår vardag. Behöver vi vara tillgängliga jämt? Behöver vi tala om för andra vad vi gör just i detta ögonblick?
Jag tänker närmast på detta fenomen med Twitter... Jag förstår inte grejen med att microblogga! "Nu går jag till busshållsplatsen", "Nu äter jag lunch", "Nu är jag på toan"... Övertyga mig gärna om fördelarna med egoverktyget Twitter!

Dagens rubriker

2009-04-24T10:23:00.006+02:00

1. Nä, påtända bävrar vill man ju inte ha som mattant.

2. I dag är det fredag. Det firar vi med falukorv och potatismos som verkar ha födelsedag. Hurra, hurra, hurra!

3. Min intuition säger mig att män med cancer inte alls lever längre än sina friska bröder...

4. Parkförvaltningen vill jag jobba på!

Dröm dig bort en stund

2009-03-22T18:17:00.004+01:00

Språkpolisen får utslag!

2009-03-20T09:20:00.006+01:00

Jag är lite av en språkpolis, tycker att man ska värna om sitt språk och ta hand om det på ett någorlunda just ("sjyst" stavas faktiskt "just") sätt. Svenska Akademiens ordlista är en av mina bästa vänner.

Jaha, det här låter ju väldigt präktigt, men jag ska förklara vad jag menar:

Innan jag åkte iväg på min långtur lovade jag mig själv att inte börja blanda in onödiga engelska ord i svenskan. Att ta Dolph Lundgren eller Victoria Silvstedt som exempel är här en dålig idé, men ni förstår nog vad jag menar när jag nämner dom... Det låter helt enkelt URFÅNIGT!

Vad händer? Jag börjar blanda in svenska ord i engelskan! Efter ett par engelsktalande månader utan svensk kontakt kunde det låta så här:
"-Som om det inte var enough: när jag gick around the corner..."
Ja, ungefär så. Det var faktiskt lite bekvämt att blanda så för vissa saker låter helt enkelt bättre på engelska. Men inte i kombination!

Så kommer jag hem till Sverige, sätter mig på bussen in till Gullmarsplan och hör två blonda flickor prata:
-And i told him that it was a bad idea, because she would be very sad (på klockren engelska). Men han lyssnade inte på det (på klockren svenska). He thought he had to be honest to her.
Så där gick det på. Flickorna varvade engelska och svenska under hela samtalet.

Stiger på tunnelbanan och konstaterar att man även på Stockholms Lokaltrafik blivit internationella:
-Nästa Skanstull. Next stop Skanstull.
Fast roligast är på vägen tillbaka:
-Nästa Gullmarsplan. Next stop Gullmarsplan. Change here for Tvääärbanan träääin.

Omställning och problemlösningar

2009-03-09T12:25:00.002+01:00

Det är minst sagt en omställning att komma tillbaka till Sverige. Å ena sidan känns det som om det inte var så längesen jag åkte ifrån vårt "bekväma" västerländska liv. Å andra sidan är det trots allt mer än 10 månader där jag mer eller mindre vant mig av vid ett liv utan telefoner, internet, sms, tidtabeller... där livet levdes från dag till dag. Och funkade alldeles utmärkt ändå!

Nu är jag tillbaka till ett liv där planering, fokus och disciplin krävs för att överleva. Jag står utan jobb och snart utan bostad, vilket är seriösa problemlösningar att ta tag i nu.

Det är superkul att så många hör av sig och önskar mig välkommen hem! LITE saknad verkar jag trots allt varit ;) Jag har saknat er också och hoppas få möjlighet att träffa er snart igen.

Jag kommer dock inte att ha möjlighet att svara på alla mail på ett tag. Hoppas ni har förståelse för det och inte tror att jag bara struntar i att svara för att jag inte har lust. SÅ är det inte!

Häng med här på bloggen; det får bli mitt "mail" till alla tills jag kommit iordning.

Så. Kan nu någon fixa fram lite solsken???

Enkla behov

2009-03-07T07:26:00.007+01:00

På allmän begäran ersätter jag nu spindelbilden med en... hm, minst lika läskig bild: Stockholm en grådaskig fredag i mars 2009.... Blä.

I torsdags kväll landade jag i Sverige. När planet gick ner för landning på Arlanda kunde jag konstater att det låg SNÖ på backen! Det var då ingen som hade berättat för mig!!! I den stunden var jag nära att rusa fram till piloten och be honom vända tillbaka.

Men landade gjorde vi trots eländet. Tog ut mina sista 200 kronor på Visa-korten (100 kronor på vardera...), glad att jag hade pengar att ta mig in till stan!
-Vi tar inte kontanter, svarade den föga charmiga busschauffören när jag lättat sträckte fram mina hundralappar.
-Betala med kort.
Som tur var kunde man betala med sms. Och som tur var hade jag telefonen kvar...

När jag träffat svenskar ute på min resa har vi förr eller senare alltid börjat prata om mat man äter hemma i Sverige. Med ord har vi frossat i mat: gravad lax, rökt lax, ungsbakad lax, lax på kors och tvärs, knäckebröd och kaviar, Ahlgrens Bilar, potatisgratäng, sill, färskpotatis, gräddfil och gräslök, jordgubbar med vispgrädde, köttbullar och potatismos... Ett samtalsämne vi kunde svulla oss i en halvtimme utan vidare problem!
Vad äter man då det första man gör när man kommer hem? En påse dillchips. (Och den påsen levde jag på i två dagar.)

Den här helgen tänker jag göra det jag ibland drömt om: lyssna på "Ring så spelar vi", cykla, ta en promenad på Söder ner mot Gamla stan, tvätta i en tvättmaskin, ligga i badkaret en timme/bad (det lär nog bli en gång om dagen. Minst.), dricka vatten ur kranen, förvånas över kläder och saker jag glömt bort när jag packar upp dom igen.

Visserligen enkla behov, men som nu känns superlyxigt!

Trick att vakna snabbt:

2009-02-05T12:04:00.005+01:00

Placera en sån här "sötnos" under diskhandduken.
Garanterat vaken och med sopkvasten i handen inom 1 nanosekund!

VARNING!

2009-01-31T02:47:00.004+01:00

Nu har jag lagt till bilder i inläggen nedan.

Känsliga personer varnas för
bilderna i bloggen om begravningarna!

Glädjedag!

2009-01-28T07:18:00.007+01:00

Efter död och elände var det äntligen dags för en glädjefylld händelse; min väninna Iloh skulle föda och hade bett mig att vara med henne på förlossningen. Problemet var att jag fortfarande var kvar på Bali nar hennes man ringde och sa att de var på väg till bysjukhuset. Han gissade att hon skulle föda inom de närmaste timmarna.
Väl på färjan ringde han igen och nu med beskedet: hon föder inom två timmar! Kul! Men besviken att jag inte skulle hinna fram till förlossningen... Färjan tar ca 4-5 timmar beroende på vågorna och från färjelaget till hennes by 1,5 timme.
Gissa om jag blev förvånad när jag till slut kom fram och konstaterade att hon ännu inte hade påbörjat förlossningen! "Bebisen väntar på dig", sa Iloh med ett trött leende. En halvtimme
senare kom värkarna tätare och tätare. Det borjade bli dags.

Under förlossningen skulle Ilohs man, svärmor, svägerska, jag och ytterligare en väninna vara med. I sängen bredvid låg en annan kvinna som också skulle föda och hon hade hela släkten och resten av Lombok där. Nåja, nästan...
Mycket folk var det iallafall i denna lilla sjukhussal där de små geckoödlorna kilade på väggarna, kackerlackorna på golvet, där man använde en dammig skrivbordslampa för att undersöka kvinnornas tillstånd, dit familjerna själva fick ta med sig fläkt, saronger och vad man nu behövde till förlossningen.
Det var inte tal om att använda sig av några speciella skyddskläder, desinfektionsmedel eller andra hygienåtgärder... Jag svabbade snabbt av mig "resdammet" i betonghon med vattenslang intill Ilohs säng. Tvål hade jag med mig och min lilla flaska med desinfektionsmedel för händerna jag alltid bar med mig i väskan. LITE ren ville man ju vara... I hörnet fanns en gynekologstol som nu blev överbelamrad med handväskor, vattenflaskor, kakor och annat som besökarna tippade av där. De gravida kvinnorna valde att föda liggandes i de två sängarna som också fanns på rummet. En kuvös fanns även där men kom tack och lov inte till anvandning.

Draperiet som skiljde de två sängarna åt, drogs fram och tillbaka på order av Iloh - det fanns ju två män i salen och trots sina värkar och med bebisens huvud hälften utanför, orkade Ilohs bry sig om att den andres make eventuellt kunde se henne förbi det alldeles för korta draperiet.
Superkvinnan Iloh krystade utan knappt ett ljud ifran sig fram lilla välskapta Stella, 3.400 gram - en jättebebis jamfört med den annu mindre killen (2.200 gram) som i sängen bredvid kom till världen drygt 20 minuter senare efter supporterklubben vrålat fram honom...

Skrivbordslampan drogs undan, fika kom fram, Iloh syddes ihop (och mina hander klämdes sönder! Stygnen verkade göra mer ont än sjalva förlossningen.) Stella vägdes och åkte snart mellan glada famnar. Man tvättade dock inte av golvet... barfota trampade vi omkring i fostervatten och annat...

Iloh och bebis mår toppen!

Bilder kommer... tekniken ar sådär som sagt...

Begravningsceremonier

2009-01-24T08:23:00.005+01:00

De hinduiska begravningsceremonierna är lite märkliga for icke-hinduer... Jag har varit på två de senaste veckorna.

Den forsta ceremonin var en kremering. Det sker när familjen har råd till det eftersom det är väldigt dyrt. For mig var detta en mycket scary ceremoni eftersom kremeringen sker oppet. Man tänder alltså på kroppen - inte i en ugn som sker när vi i Sverige kremerar.
Medan kroppen brinner upp - vilket tar cirka två timmar - sitter gästerna och fikar och pratar... Kremeringen sker tack och lov innanfor en mur så den som inte vill se kroppen forvandlas till ett svartbränt och forvridet skelett slipper se det om man inte pallar det (jag pallade inte).

Nästa begravning skedde pa Bali i veckan. Vi kom dock till denna lilla fiskeby pa norra Bali medan den gamla kvinnan ännu var vid liv - mer eller mindre... Det var svårt att forstå att hjärtat orkade pumpa i denna lilla utmärglade kvinna. Hennes oroliga rorelser där hon låg i sängen sa mig att hon inte hade lång tid kvar att leva...
Dagen efter var ankomst somnade hon in.

Förberedelserna för begravningen tog vid och hela den lilla byn samlades och hjälpte till med det som skulle ordnas. En hinduisk ceremoni - oavsett av vilken art - kräver mycket dekorationer och jag flätade på för fullt diverse attiraljer med de andra kvinnorna. Man hade väldigt skoj åt mig; inte varje dag de satt med en vit kvinna i balinesisk dräkt och gjorde hantverken i sin by. Barnen var än mer fascinerade och det var fruktansvärt svettigt när 25 barn (jag räknade dom) satt och stirrade på mig. När jag trodde jag skulle falla ihop till en blöt fläck av deras stirrande gick jag ut till havet för att få en liten vindpust - med 25 barn i släptag, skrattandes och stojandes (de minsta grät eftersom jag ser så vansinnigt läskig ut!) runt omkring mig. Efter att jag ordnat stenkastartävling var jag dock inte lika "farlig" längre och efter det tordes till och med några peta på mig nästa gång vi satt uppe vid huset.

Efter tre dagar var det dags för begravningen. Och i tre dagar har den döde damen legat i sin säng och man har vaktat henne dygnet runt för att inga onda andar ska komma. På begravningsdagen tvättar man kroppen och böner och besvärjelser sker innan den döde läggs i kistan - en enkel pinnlåda gjord av bambu. Begravning i detta fall eftersom familjen inte hade råd med kremering. Om man en dag får råd med det, tar man helt enkelt upp kroppen ur jorden och kremerar då.
En lång begravningskortege tar vid och efter en timmes vandring i hettan kom vi till begravningsplatsen. Här lyckades fröken Karin trampa igenom en grav, för här var det riktigt farligt att gå! Stenarna ovanpa de gamla gravarna var tunna och överbevuxna med gräs så det var inte lätt att se vart man satt fötterna när de "hjälpsamma" människorna drog i mina armar åt olika hall for att hitta en "säker" väg åt den vita kvinnan! En av mina vänner trampade också igenom en grav och han hann se ben i den...

Damen kom efter en tumultartad nedsänkning i jord och man lade ner prylar och pengar vid hennes huvud att ha med sig.

Lite ormterapi skedde också på denna Baliresa. Efter en blöt kväll hos en av kusinerna till familjen jag var med, kom överraskningarna fram i form av en boaorm och nan annan läskig sak jag inte vet vad det var. Kusinen förvarade dessa slingrande tingestar i en bagagelåda till moppen och den andra i butiksdisken...

Bilder kommer, men tekniken är inte den bästa på denna ö...

Vågade turister!

2009-01-04T12:01:00.009+01:00

Nyårsfirandet var över och många begav sig tillbaka till Bali från "min" ö Gili Trawangan i förrgår. Man kan komma dit och därifrån i olika slags båtar - och därmed olika priser. Färjan som dessa personer valde, kostar ca sju gånger mer än att åka lokalbåten (bilden). A andra sidan är de - om allt går som det ska - framme på Bali på endast 45 minuter istället för fem timmar som det tar för oss som inte reser lyxigt.
Som tur var slutade dramat bra och ingen verkar ha skadats.

Själv var jag också på väg därifrån den här dagen, men när jag såg vågorna valde jag att stanna en dag extra - oavsett vilken båt som skulle ta mig därifrån. Jag skulle visserligen bara in till Lombok (ca 1/2-timme - 45 min beroende på vågorna) med lokalbåten, men jag lovar att det kränger olidligt mycket! Och det gjorde det även igår när jag till slut vågade mig ut i en båt...

På lokalbåten lastar man allt. Allt. Ja, allt. Jag har suttit hopklämd mellan lådor med chokladkex, shampoo, läsk, mjölk, gasflaskor, bensindunkar, korgar med grönsaker, fisk och ägg (DET är spännande när det gungar mycket!). En dag placerade nån en väska i mitt knä - som efter en stund började leva!Öppnade lite och därinne kikade en tupp fram...

Lomboks enda rulltrappa

2009-01-03T07:11:00.004+01:00

Jämfört med det kommersialiserade Bali, är Lombok en ö som ännu är befriat från massförsäljning av t-shirtar, ölkylare, irriterande försäljare och australienska biffar på restaurangerna.
Lombok är genuint: vackra risfält utmed de grönskande bergen där aporna glatt svingar omkring bland träden, oexploaterade stränder, okonstlade, vänliga människor som ibland lever väldigt, väldigt enkelt pga fattigdom...
Det finns ETT shoppingcenter på hela, stora Lombok och det var inte så längesen det stod klart. Fortfarande är inte alla affärsutrymmen uthyrda.
I shoppingcentret finns också öns enda rulltrappa... Häromdagen var jag där med vänner för att shoppa lite västerländsk mat (ibland längtar jag obönhorligen efter OST!). När vi skulle åka upp till andra våningen för att äta lunch, insåg jag att ett par i sällskapet inte hade åkt i en rulltrappa i hela sitt liv förut. Det ville man dock inte erkänna, men var uppenbart nar de nervöst försökte "pricka" de rörliga trappstegen och därefter krampaktigt höll i ledstangen..
Att hitta alkohol är inte heller helt lätt. Jo, billigt palmvin för ca 8 kr/litern inhandlas genom vänner vars familj gjort det. Men nu vill man som västerlänning inte dricka äckligt palmvin; det luktar surströmming och smakar apa!
Så champagne var bara att glömma till nyår. Lyckades dock hitta en liter Absolut Vodka Vanilj efter två timmars letande och då på en resturang i öns mest turisttätaste ort Senggigi.

Nyår firades för övrigt ute på Gili Trawangan där alla restauranger hade gratis partytillstånd hela nyårsaftonen. (I vanliga fall får de betala för tillståndet, vilket gör att det bara är de tre största restaurangerna som växelvis håller i veckopartyna.) Efter en gungig färd med åtta bensindunkar som last mellan oss 40 personer på båten, där hälften satt och rökte och hälften skrek "Släck!" kom vi med hjärtat i halsgropen äntligen iland vid 11-snåret på kvallen till en ö som fullkomligen gungade av alla glada, svampfyllda partydjur.
Hade ingenstans att bo eftersom det var fullbokat därute på ön, men vid fyratiden lyckades jag hitta en hängmatta att slumra i, med handväskan som filt - som dock endast räckte över ena armen...).

Welcome to my paradise!

2008-12-30T05:35:00.008+01:00

God fortsättning och gott nytt år till er allihopa! Någon julhälsning hann jag dock inte få ut på bloggen, då jag var på "semester" på Bali några dagar.
Hann även med en kort vända till Kuala Lumpur med kvällsflyget, men det bara för att sova på ett kallt stengolv på flygplatsen över natten och tillbaka till Bali med morgonflyget igen - allt för en stämpel i passets skull; visum ytterligare en månad.

Hittade en reklamfilm från min lilla ö, Gili Trawangan. Ett litet smakprov på hur det ser ut där jag bott de senaste två månaderna.

Ofrivillig fobiterapi

2008-12-11T05:56:00.009+01:00

Liksom på alla andra stränder, i alla hav och sjöar, flyter det omkring skräp i vattnet då och då. Här på Trawangan är vi dock ganska förskonade från detta gissel, men ibland flyter det in lite skräp från Lombok som runnit med i floderna nu när det är regnperiod.
Med andra ord reagerar jag inte nämnvärt när jag härmodagen sitter i vattnet och pratar med en bekant (är för varmt att sitta på land) samtidigt som jag pillar frånvarande på nåt "skräp" som flytit intill mitt ben.
Hade jag då hastighetstävlat med Nasas rymdraketer hade jag helt klart vunnit överlägset när jag efter en stund konstaterade att "skräpet" var en orm! Upp for jag. Som en raket.
Bra ormfobiterapi där.... hm...

Häromdagen fikade jag med en farbror som var med och grävde skyttevärnen här på Trawangan under andra världskriget. När kriget bröt ut var farbrorn farbror; 69 år. år 1939 alltså! Gubben är idag 120 bast och piggare än en 69-åring! Man förklarade för mig att han ständigt går omkring och tuggar på nan ört och som tydligen gör att han håller sig pigg och kry (det var skönt att veta för jag trodde farbrorn blödde från munnen när det i själva verket var örten som rann ut ur munnen...).
Farbrorn har inga barn och frun dog för tre år sen (hon var ung; bara 83 när hon gick bort). Tydligen är han snorrik och äger land både på Lombok och Bali (när han går bort kommer detta att skänkas till ett tempel). Han har utmärkt hörsel, är nyfiken som en femåring och tar helt och hållet hand om sig själv.

Nu bör jag nog gå och ta reda på vad den däringa örten heter...

Förvånas inte längre...

2008-12-07T03:39:00.013+01:00

Nu har jag varit så länge i Indonesien att jag inte längre reagerar speciellt mycket över 30 personer på ett lastbilsflak, trebarnsfamiljen (inkl. mor och far) hopklämd på familjens mc, omkörningar på smala, supersnirkliga vägar (jo, lite andan i halsen har jag nog allt...!), skolbarn som klamrar sig fast utanpå skolbussen, 20 personer på mc och fem personer i bil som står utmed vägkanten och väntar på att poliskontrollen längre fram ska ge sig av eftersom de inte har körkort, sovande barn ovanpå lasten i öppna lastbilar osv osv...

Har även varit här så länge har att jag snart har en egen dress till de hinduiska ceremonierna. Har varit på bröllop och ceremonier i tempel och fler lär det bli. På bilden har jag den hittills lånade dressen.
Bröllopet var en liten historia. Den varade "bara" i tre dagar. Ett stort bröllop kan vara flera veckor och de största varar i två månader. Under denna tid får brudparet inte gå hemifrån!

Har varit har så länge att det för mig tar 1,5 timme att gå en sträcka som för andra turister bara tar 10 minuter. För ALLA vill prata och fika! Suck.... lite jobbigt ibland när man har bråttom...

Har dock inte varit här tillräckligt länge för att sluta toksvettas dagarna i ända! Luften står stilla och det är fuktigt varmt pga av regnperioden. Fast här ute på ön regnar det inte...

För övrigt blir det lite bilturer, bl.a. till Kuta (Lombok), bad i vattenfall vid vulkanen Rinjanis fot och bad i kristallklart vatten som rinner i floderna nerfor samma vulkanberg, matlagning med Ilo (en av mina basta vänner här. På bilden tillsammans med sin dotter Emi.), eller bara en slapparkväll på stranden med sång och musik.

Men nu ska jag gå och titta till stackars Ilo som igår blev stungen av en skorpion...

I'm alive!

2008-12-03T13:03:00.003+01:00

Ok då, ett litet inlägg för att lugna oroliga vänner och familj: i'm alive!
Fast det har varit svettigt och kallt några dagar. Drabbas av nån feber, men min underbara vän tog hand om mig dag som natt , fixade medicin (malariatabletter upptäckte jag idag nar jag kommit till medvetande igen!), smorde in mig med väldoftande olja, baddade pannan och tvingade i mig soppa.
Nu är jag uppe igen om än på nagot skakiga ben.
Befinner mig ännu ute på Trawangan - den lilla "leksaksön" utanfor Lombok. Här har jag många, många vänner och har hur kul som helst. Ibland åker jag över till Lombok för att insupa lite "normalt" liv såsom motordrivna fordon och en McDonalds (ser eländet på håll bara. Har inte ätit en hamburgare sen i april.)

Törs man verkligen doppa fötterna här igen???

2008-11-14T03:42:00.006+01:00

Måste ju bara visa detta: en tigerhaj! Den var tack och lov död (om det nu är tack och lov att man dödar hajar... vilket åtminstone jag inte tycker är ok!).
Men det var ändå lite häftigt att få se en sån på så nära håll. Fast... tänk om den vaknade upp med ett sånt där horror movie-ryck när jag stod där och inspekterade dess sylvassa tänder!
Ja, såna simmar det alltså omkring här utanfor där jag är - på Gili Trawangan där jag varit förut och där jag numera känner mig väldigt hemma bland tuppar, hönor, getter, katter (inte en enda hund på hela ön!), dammiga paket i varuhyllorna, stark - och grymt god! - take away-mat i pappersstrutar, böneutrop och alla dessa underbara människor.
Kommer att stanna här ett bra tag till framöver - kanske fram till jul. Efter nyår har jag andra planer, men de återkommer jag till när jag väl är där :)

Tänker på er alla därhemma och hoppas att ni har det bra - ni med!

Långresan blir längre

2008-10-22T11:44:00.003+02:00

Fick en förfrågan från "Em" i dag när jag tänkt komma tillbaka till Sverige. Jag har en biljett tillbaka till Stockholm den 21 november - vilken jag inte kommer att åka tillbaka på.
Troligen blir jag ute några månader till, men vet inte exakt hur länge. Allt beror på ekonomin och lusten att resa.
I willl let you know guys så ni vet när ni ska ordna välkommen-hem-partyt! ;)

"There's no place in the world like Sydney"

2008-10-22T05:58:00.015+02:00

Nästan två veckor i Melbourne försvann väldigt snabbt. Förutom mina dagliga kulturupplevelser i stan och långpromenader till förorterna - där jag mer än gärna skulle ta emot ett hus om man bara ville ge mig det! - så upplevde jag Melbourne genom gräddfilen. Sportsmän och nattklubbsägare släpade runt på fröken Stenström på kvällarna och ville visa henne Melbourne - och sig själva antar jag - sin bästa sida. Med ett "tjena, tjena" gled vi förbi köer av festglada människor (inte bara Stockholm som har köer...) och på vissa ställen fick de till och med skriva autografer.
Fattar bara inte varför ingen ville ha min autograf...

Eftersom jag nu hade hört allt det där trista om Sydney, åkte jag med ett kritiskt sinne dit. Efter 15,5 timmar på buss susade bussen in i Sydney - och stan tog andan ur mig på en gång! Så häftigt!
Det fantastiska bygget Operahuset (som visade sig se ut och lukta som bibban i Karlstad på insidan...), Harbour Bridge, en av världens kändaste stränder Bondi beach, nattlivet, alla båtar, museumen, Sydneys nattliga skyline, Manly beach...
Nu hade jag lite tur som träffade en Sydneybo redan första dan och Michael upplät gladeligen ett par dagar som min guide, vilket besparade mig massor av tid att leta mig fram!
Givetvis hann vi med en föreställning på Sydney Operahus och med tårar rinnandes nerför kinderna lämnade jag föreställningen La Boheme, som har ett tragiskt slut.

Jag har ju varit ganska kritisk till landet och nu när jag äntligen börjat tycka det är ok att vara här, är det dags att ge sig av. I morgon bär det av till Indonesien igen.

Kommer troligen inte att blogga så mycket framöver. Jag kommer att lägga mobiltelefon och internet i "lådan". Den enda anledningen är att jag helt enkelt vill vara utan tekniken ett tag.
Ibland kommer jag kolla mail.

Ha det bra allihopa tills vi hörs igen!

2008-10-15T06:10:00.002+02:00

Snyggt eller gräsligt hus?

Dagens kulturupplevelse

2008-10-15T05:56:00.003+02:00

En tur till Shrine of Remembrance fick bli dagens kulturupplevelse. Ett monument över de 114 000 aussare från Victoria som fick sätta livet till i första världskriget.
Tack vare matematiska uträkningar framträder ordet "Love" på minnesstenen (inte på bilden) bredvid elden den 11 november kl 11 på förmiddagen - i 5000 år.

Paris...

2008-10-15T05:54:00.003+02:00

Nästan lite pariskänsla... Soppa, bröd och rött vin. Till lunch...

2008-10-15T05:51:00.002+02:00

Vad är det för speciellt med denna bild?

I skrivande stund...

2008-10-13T07:59:00.009+02:00

Jaha, i går var det meningen att jag skulle satt mig på nattbussen från Melbourne till Sydney, en liten tur på 15,5 timmar.
Det gjorde jag inte. Inte p.g.a. tidsåtgangen på resan, men däremot efter att om och om igen fått höra vilken "värdelös, stroppig och tråkig stad" Sydney är, från av varandra oberoende - och förhoppningsvis pålitliga - källor.

Efter att hört detta tillräckligt många gånger har jag konstaterat att:
A.) Melbourne - Sydney har ett Stockholm - Göteborgkomplex. Båda vill vara störst, bäst och vackrast. Det var ju också just på grund av detta som Australiens huvudstad hamnade ute i ingenting efter att de två större städerna inte kunde enas om vem av dom som skulle få vara kontinentens hjärta. "-Jaha, då får Canberra leka huvudstad istället då. Barnungar..."

B.) Sydney iallafall får fyra dagar på sig att visa mig att hon är nåt att hänga i julgranen. Jag åker dit på torsdag istället.

Så vad är det då som är så himla bra med Melbourne? Jag har ju inte direkt bloggat ihjäl mig av hänförelse sen jag kom hit för mer än en vecka sen...

Här var kallt, blåsigt och regnigt i tre dagar (första dan var förrädiskt fin; varm och solig). Fick gå och inhandla en varm sjal, leta fram regnjackan som legat bortglömd i botten på ryggsäcken sen mer än fyra månader tillbaka, dra på mig strumpor och riktiga skor (alltså inte såna där som låter flopp, flopp, flopp när man går) och stretade mig fram i motvind gata upp och gata ner. Mm, det här var ju bra... eller nåt...

Och som kom solen och värmen och då slog stans charmighet ut i blom! Nu kom de engelskinspirerade husen fram i sin rätta dager - i cool kombination med moderna hus och gamla kyrkor, spårvagnarna i sin ständiga stopp- och åklunk, män i kritstrecksrandiga kostymer med nästan lite gammaldags snitt (bara plommonstopen som fattas), kvinnor i prydliga ylledräkter, de svarta svanarna som hoppfullt simmar fram för en eventuellt brödbit från ivriga barnahänder och de färgglada papegojorna som tjattrande håller låda i palmerna.

"Min" stadsdel, St Kilda, ligger på ett avstånd om ca 30 minuters skuttande på en spårvagn från city. Området har lite av Söders atmosfär, fast på Melbournevis. Här samlas backpackers, vänner, familjer, kreti och pleti på de otaliga fiken och barerna och stämningen är hög från redan tidig eftermiddag till sen natt. Alla dagar utom måndagar då folk gor ett seriöst försök att inte ha alltför roligt. Eventuellt även på tisdagar.

Men sen blir trycket tydligen för hårt och man festar loss som om det inte fanns nån morgondag.

Tills för ca 10 år sen var St Kilda en stadsdel med ett tveksamt rykte. Här höll stans mindre bemedlade folk till. De hade rättare sagt ingen bemedling alls. Slagsmål, prostitution och fylla var liksom det som gällde.

I dag är det mesta rensat från otyget och moderna fik, barer och restauranger har suddat bort den osminkade stämpeln. På min sidogata finns dock fortfarande en sorglig fläck kvar av forna dagar: tandlösa crackhoror som öppet säljer sina tjänster på gatan (jag törs knappt titta på dom med rädsla för mardrömmar...) samt ett par hem för missbrukare.

Man får hoppas att drogrehabiliteringen är i toppform i Australien för annars kommer kontinenten att få ordentliga problem i framtiden... är ordentligt omskakad av den liberala drogkulturen som jag blir varse om varje gång jag går ut på lokal. Jag blivit erbjuden droger (och nu pratar jag inte om alkohol) en gång i Sverige. Här händer det varje gång. Efter en normalkväll vet jag att det hittas ett 30-tal tomma minipåsar på toaletterna.

Antagligen är problemet inte större i Australien än på krogarna i Stockholm. Troligen inte. Men grejen är att folk pratar öppet om sitt missbruk här - som de antagligen inte tycker är ett missbruk... Som om det inte vore nån big deal.

Fast ändå inte. De tycker det är bra när jag artigt tackar nej tack och respekterar mitt beslut och verkar därefter nästan lite "avundsjuka" på att man faktiskt inte behöver hålla på med skiten..

På Bali var aussarna på gränsen till malliga för att de minsann inte höll på med droger. Men den enda anledningen de inte gjorde det där var för att de var livrädda för de hårda straff Indonesien har. I Australien får du högst en böteslapp i näven om du tar det för eget bruk.

En böteslapp i näven kan du även få om du inte röstar i val i Australien.

Det tycker jag är bra!

Vänliga hälsningar från en som inte röstade i förra valet.

Vardagslyx på hostel

2008-10-08T01:28:00.010+02:00

Blev i Asien bortskämd med att ha råd att betala för "privacy". Det kan man inte i Australien. Ja, om man nu inte är begåvad med ett tjusigt arv eller en fet lön. Hotellrummen är förstås dyra - som i Sverige och om inte mer...

Så för en ryggsäcksresenär som jag har man två alternativ: buss eller hostel. Om man reser på natten kan man ju sova på bussen.

På ett hostel finns dock allt utom "privacy" (snälla nån, jag kommer inte på ett bra ord på svenska! Hjälp!). Man delar rum med 4-8 personer för ca 25 aussiedollar. Det är vad man har råd med. Oftast har man uppdelat mellan man och kvinnor, men det finns även mixade rum. Jag bokar alltid tjejrum och så även när jag kom till Melbourne. Anlände sent i lördagskväll så jag tassade tyst in i rummet och tog en ledig säng jag hittade i det nedsläckta rummet. På morgonen vaknade jag av att en person hostade och den stackars kvinnan maste haft halsfluss för det lät så där manligt rossligt, ni vet...

Det var en man.

På dessa hostel finns allt man behöver: fullt utrustade kök så att man kan laga sin egen mat (har utökat min matlagningskonst från nudlar till nötfärsbiffar!), tvättstuga, internet, bar, reseservice, biljard, böcker, tv/dvd och i vissa fall även en pool (!). I andra fall även frukost inkluderat i priset.

Sen tre dagar tillbaka är det inte så många som bor på St Kilda Beach House, som mitt hostel här i Melbourne heter. Har därför fått haft rummet alldeles för mig själv i tre dagar nu!

Världens kortaste blogginlägg...

2008-10-06T07:47:00.005+02:00

Melbourne.

Kursgården i Deje... eh, Canberra

2008-10-04T02:24:00.011+02:00

Från sol, hav, vänner, segling, barriärrev och snorkling - till ordning och reda, ambassader, parlament och museum; Canberra.
Hit var jag tvungen att åka eftersom man numera måste besöka en ambassad för att få nytt pass. Det är bara där som man har de speciella kamerorna som numera krävs. Så antligen! Om två veckor har jag mitt ordinarie pass (haft ett tillfälligt i en månad) så att jag kan resa iväg igen! Tjoho!
Ambassaderna ligger, som i de flesta länder antar jag, samlade i ett område. Här ligger bl.a. Greklands pampiga ambassad med kolonner, USAs förstås enorma, vidsträckta hus, Thailands tempelinspirerande. Och i området ligger även Sveriges ambassad. Som ser ut som kursgården i Deje.... Inget ont om kursgården i Deje, men varför är Sverige så blygsam?
Efter passformaliteter blev det en sväng på parlamentet för att tjena på senator John Hogg, men han var inte där...
Blev så sur att jag gick vidare till Nationalmuseumet istället.

Underbara dagar på havet!

2008-09-30T07:11:00.017+02:00

Det krävdes tre dagar ombord på en racingyacht att få fart på mitt positiva intryck av Australien.
Och vilka dagar sen! Båten Boomerang tog detta glada gäng ut en bit på Stora Barriarrevet utanför Airlie Beach - första dagen med perfekt seglingsvind, de andra dagarna med loj motorfart.
Vi var ca 20 pers som i torsdags hissade segel och gled förbi öarna Daydream Island, Hook Island och la till utanför Whitsunday Island - den största av öarna i Whitsundays skargård, vilken består av 74 öar.
Vi ägnade större delen av dag två i vattnet. Först på en strand utsedd till Queensland mest vackra stränder. Och det maste man ju tillstå; Whitehaven Beach är ett paradis. Sanden består av 99,9% silica (av vilket man får silikon om man smälter. Michaels försök att silikonlyfta vissa valda delar på mig lyckades dock inte...).
I vattnet fanns stingrockor och de vill gärna kila ner sig lite i den mjuka sanden. Så det gäller att passa sig vart man sätter fötterna!
Efter att levt strandliv några timmar kastade vi loss och begav oss iväg för att snorkla/dyka. Jag hoppas dock att Stora Barriarrevet består av finare koraller, har fler fiskar och battre sikt än på de platserna vi besökte (vi var till flera rev)... Det var tyvärr lite av en besvikelse. Snorkelvattnen i Indonesien och utanför Tioman i Malaysia är betydligt finare.
Nåja, i övrigt var allt perfekt. Underbara manniskor, god mat och massor av skratt - och inte en enda som snarkade i ruffen!
Som avrundning pa dessa fantastiska dagar fick vi sällskap av fem lekfulla delfiner på väg tillbaka till hamnen!
Och min första känguru såg jag på min 20-timmars bussresa tillbaka ner till Surfers Paradis...

Whitsundays är känd for sina lyxiga resorter. På Daydream Island hittar man t.ex. denna enkla boning.

Fler bilder från Fraser Island

2008-09-28T01:32:00.015+02:00

1.) Sand, sand och åter sand... mil efter mil efter mil...

2.) Pelikanus Flygus - eller nåt...

3.) Vår proffsiga guide Chris var en duktig förare och kock och fick oss att skratta mest hela tiden!

4.) Tysken Dirk (heter egentligen nåt annat - liknande - men ställer till problem för honom i engelsktalande länder... hehe...) vet inte åt vilket håll han ska spana; på ena sidan av klippan en stingrocka - på andra en stor haj...

5.) Här har Raquel från Spanien och jag nyss lyckligt suttit och kollat på delfinerna som lekte ute i vattnet bara 20-30 meter framför oss. Vi är sååå nöjda!

6-8.) Konstverk. Konstnär: Naturen

Fraser Island

2008-09-25T13:32:00.009+02:00

Världens största sandö. Och har var det sand! I två dagar har jag "bumpat" omkring i en 4-hjulig terrängbil på milslånga stränder och i regnskog. Jag gungar fortfarande...
På Fraser Island är endast 4-hjulsdrivna bilar tillåtna. Jag förstår varför; man KAN inte ta sig fram på annat sätt eftersom vägarna är sand och åter sand. Men trots all sand har naturen fixat till att inte ön rinner ut i sanden, så att säga... Naturvariationen är enorm och skiftar mycket pa denna ö ungefär lika stor som Gotland. Regnskog och mangoverskog. Sjöar och träskmarker.
Nu råkar jag befinna mig i en av världens torraste regioner. Jag undrar hur det är när det är torrt... För här regnade det. Och blåste...
Coolt var dock att stå på en och samma höga klippa vid havet, blicka ut över havet och se stingrocka, små som stora hajar, sköldpaddor och valar! (Tyvärr inga bilder, för min kamera fixar inte det...)
Bilderna fixar dock fordonet jag färdades i, tältet jag bodde i (som jag trodde skulle blåsa bort inatt!), mig gående i dricksvatten (vattnet är så rent på on att du kan dricka det. Och tro tusan det genom all sand det filtreras i! Men det blev väl förorenat när jag gick där... hehe).
Här finns även dingos (vildhundar). Trots två dagars spanande såg vi ingen. Men nar båten vände tillbaka till fastlandet ikväll kom två dingos och vinkade av oss på stranden...

Läs inte detta...

2008-09-23T01:12:00.010+02:00

...om ni vill veta allt bra om Australien och inte höra mig vara pessimist! För efter en vecka i landet är jag fortfarande uttråkad. Vad gör jag här?! Efter Surfers åkte jag vidare till Brisbane - en storstad. Större än Stockholm. Här borde det väl ändå finnas nåt skoj att hitta på? Zzzzzzzzzz!!! Ingenting!
Nu har jag åkt vidare till Hervey Bay - fem timmars resa från Brisbane norrut. "Starten" till Stora Barriärrevet. Imorgon har jag bokat in mig pa en tvådagarstur till Fraser Island - ett av de tre målen jag hade på min resa. Och jäklar om det inte imponerar! Då åker jag tillbaka till Asien fortare än kvickt (och det måste jag göra inom en vecka, för annars blir jag fast i det har landet MINST tre veckor till, pga att jag inte har nåt pass att resa på efter det).
Jag kanske inte har acklimatiserat mig än. Det är stooor skillnad att komma fran Asien tillbaka till "civilisationen". And I don't like it... Det är krångligare att resa här och ger inte utrymme att vara vidare spontan. Ska man dessutom inte bli ruinerad måste man dela rum med 6-8 andra personer...
Jag tror inte detta är rätt land att resa själv i helt enkelt.

Hembiträdet i Surfers Paradise

2008-09-18T12:52:00.020+02:00

Ni som varit i Australien; säg att det blir bättre än Surfers Paradise där jag befinner mig!
Ett konstigt namn på en stad, men det är faktiskt det officiella namnet. Och det är ju uppenbart varför; det här är en stad för surfare eftersom sandstranden är fantastisk (lång och med sand som potatismjöl), vågorna är höga och man hittar surfingbutiker i vartenda gathörn.
Surfarlivet består också av party all night long; på nattklubbarna arrangeras tävlingar såsom "Miss Wet T-shirt" och "Miss Hawaiian Tropic". Den drogliberala inställningen surfarna har (kanske aussarna i allmänhet???), får t.o.m. mig att reagera efter att blivit erbjuden både det ena och det andra i Asien (jag tackar konstant nej - givetvis!).
Stan är relativt ny. För 40 år sen fanns här bara mangreoverträsk. I dag ett... ja, ett surfarparadis. Det är som att kliva in i filmen The Truman Show; artificiellt. Shopping, nattklubbar, skyskrapor. Kaffebarer. Hurtfriska människor i 80-talsklatchiga sportkläder. "No worries".
Som vanligt får man ta seden dit man kommer. Och här är seden: festa! Så tillsammans med hitflyttade serben Steven och hans vänner gjorde jag stan häromkvällen. Kul. Då. Dan efter fick man ont i håret...
I går var jag dock hembiträde. Eftersom jag bor gratis, så betalar jag tillbaka i form av dammsugning och matlagning. För mig som inte gjort sånt på nästan fyra månader är såna vardagsbestyr LYX! Efter mjukstarten med nudlarna i onsdags, var jag nu redo för den avancerade matlagningskursen. Begav mig iväg till mataffären för att handla pasta, köttfärs och grönsaker. Det tog mig en timme. Jag njöt så av att gå runt med en varukorg i handen, botanisera bland varorna och nyfiket vända och vrida på paketen. Jag förfarades dock av priserna; maten är dyr! Trots att mycket lokalproduceras.
Alkohol handlar man på "systembolag". Dessa små butiker finns överallt och har öppet "till sent" (det står så på öppethållningsskylten). Man säljer alltså inte hos kreti och pleti som i Asien.

Vädret då? Kallt! Runt 20 grader. Mulet - inget regn dock (även om det ser ut så på en av bilderna, men vattnet på gatan kommer från ett husbygge bredvid). Min solbränna ligger i farozonen...

Min närmaste plan är att åka till Fraser Island som ligger ett par timmar norrut. Dit hade jag tänkt att åka idag, men nu visade det sig att det är skollov och till Fraser Island väntas 20 000 glada barn i helgen...

Det får bli Brisbane och Oktoberfestival tills dess barnen sitter i skolbänken igen.

Karin alias Tina Nordström

2008-09-16T11:07:00.008+02:00

För första gången på fyra månader har jag lagat mat!

Här följer receptet till dagens kulinariska upplevelse:

* Fyll vattenkokaren med 2 dl vatten. Låt koka upp.
* Häll det kokande vattnet i nudelbägaren (finns att köpa med olika smaker).
* Låt dra ca 2-3 minuter.

Lallerstedt - du har just mött din överman (-kvinna)!

Down under!

2008-09-16T05:23:00.015+02:00

Jaha, gott folk. Nu befinner jag mig på andra sidan jorden - ungefär - för nu har jag anlänt till Surfers Paradise utanför Brisbane, Australien. Och i detta surfarparadis bor förstås surfaren Simon som jag träffade på Bali. Och det är hos honom och hans tjej som jag nu ska stanna några dagar tills jag funderat lite mer på vad jag egentligen ska hitta på här i Australien... Hm, jag har i ärlighetens namn inte funderat så mycket på det än!
Sov som en stock mest hela tiden hit så resan gick snabbt. Vaknade till en fantastisk soluppgång!
Men solen ska man - liksom överallt - passa sig för här. Cancerklinikerna duggar tätt...

Simon är en superduktig amatörfotograf. Kolla in bilderna!

Slappardagar

2008-09-15T13:59:00.017+02:00

Man blev inte speciellt utbränd på Gili Island. Dagarna på dessa tre öar var underbart avkopplande.

Nu är jag på väg till Australien. Planet går om en timme, så ni får hålla tillgodo med bilder från Gilis tills jag får tillfälle att blogga nästa gång.

Förrädiska strömmar!

2008-09-09T06:19:00.008+02:00

Visst är Trawangan ett paradis. Men som alla paradis så finns där även ormar. "Ormarna" i detta paradis ter sig som förrädiska strömmar. Starka vindar driver in mellan de tre öarna som Gili Island består av. Man ser strömmarna tydligt - alltså simmar man inte just där.

Men jag vet inte... alla verkar inte se det... Eller förstår inte risken. På väg hit till internetstället ser jag en vit tjej simmar ute i strömmarna. Och simmar. Och simmar. Hon tar sig givetvis inte i den riktningen hon vill och snart förstår jag att det kommer att gå åt helvete.

Några på stranden tittar på hennes kamp ute i vattnet, men gör inget. Jag börjar skrika om vem som äger den gröna båten. Kunde jag skulle jag tagit båten själv, men den är ganska stor och har såna där stödmedar på sidorna att jag antagligen bara gjort saker värre om jag lyckats fått ut båten. Hoppas på att ägaren är i närheten när jag till slut busvisslar för att få uppmärksamhet.

Tjejen kämpar och försvinner ibland i strömvågorna. Nu är det bråttom!!!

Den gröna båtens ägare syns inte till, men nu har ett par indonesiska killar fått ändan ur och hoppar i sin båt. Men båtarna är i trä; tunga att vända och dessutom väl förankrade - ja, på grund av de starka strömmarna - så det tar sin lilla stund innan de äntligen kommer till hennes undsättning och hon klarar sig från att gå ett ohyggligt öde tillmötes. Runt hörnet finns dessutom stora hajar...

Redo for Trawanganrundan

2008-09-07T11:18:00.008+02:00

Tack vare Ali och alla andra ompysslande vänliga själar "hemma" är jag nu så pass stark i foten att jag idag varit ute och cyklat runt ön, vilket är en lagom lång runda: knappt en timma.

Trawangan är väldigt lik Gotland! Martallar, vindpinat och vita sandvägar.
Fast det är dåligt med palmer på Gotland...

Duschterapi

2008-09-07T11:04:00.004+02:00

Eftersom det inte är färskvatten i duschen i min bungalow (det är saltvatten), så unnar jag mig halvtimmesduschar på kvällarna. Där står jag och tittar upp på månen och molnen av miljoner stjärnor medan jag shamponerar och tvålar in mig under bar himmel, för mitt badrum har inget tak.
Och det är bara så vackert.

Gili Trawangan - ingen resväskeö

2008-09-06T05:32:00.008+02:00

De där kryckorna jag styltade omkring på, höll på att göra mig mer handikappad än att vara utan. Man får fruktansvärt ont i armhålorna av dom! Alltså lämnade jag tillbaka dom till sjukhuset, tog min 16 kilos rygga (2 kg har jag skickat hem, Carro :) ) och ägnade en dags resa i bussar, på färja och en liten vinglig båt till ön Gili Trawangan, 45 minuter utanför Lombok.
Till er som är kritiska till detta med ryggsäck, kan jag bara meddela att jag är sååå glad för ryggan här! Också. En sandväg går runt ön och det bästa sättet att ta sig fram är till fots - och då kan man ju tänka sig hur mycket ånga det skulle pysa ur öronen efter tre meter med resväska med hjul... Ett alternativ att klara sig undan det problemet är ju förstås att pröjsa för häst och vagn, vilket är det andra sättet att ta sig runt här, men då skulle jag missat min bungalow som jag fann när jag gick (linkade) till fots för att leta ett hem för veckan.
Tredje alternativet: cykel. För det krävs ett stort tålamod eftersom sanden är djup på sina håll och man får dra cykeln bredvid sig minst halva tiden.

Ett fjärde alternativ är att göra som de två ryska galningarna som jag tyvärr hade oturen att hamna bredvid gång på gång under resan hit: res ultralätt! De två killarna delade på en liten ryggsäck - som dessutom bara var halvfull. Betydligt mer fulla var killarna... Jag antar att den lilla ryggan innehöll vodka eller annan alkoholhaltig dryck, och jag hoppas den också innehöll tandborste och ett par rena kallingar! De var inte helt rena.
Det visade sig att de hade 200 000 ringit (ca 150 spänn) på fickan, att de hade bott billigt i Thailand genom att "bo" på ett fängelse i en vecka, hade "osynliga" skor (barfota alltså) så de inte behövde köpa nya skor när de gamla var trasiga, och att "man bara klättrar upp i ett träd och hämtar en kokosnöt" när man blir hungrig...
Jo jo.

Människorna i Indonesien är verkligen enormt vänliga och ödmjuka. Ett bevis på det är allas omtanke om min skadade fot. I Kuta (Bali) skulle man gärna burit mig om jag tillåtit dom. Flickan som städade på mitt hotell skulle t.o.m. mata mig! Och en annan indonesiska, med mått som de flesta har (små alltså), försökte lyfta ner denna skadade jätteskandinaviskan från en trappa. Personalen här på Trawangan springer och duttar på min fot i tid och otid med varmt vatten och vill helst också linda foten med bandaget. Man vet inte riktigt hur väl man vill och man kan inte annat än tycka om dom mycket!

Nu stannar jag här på Trawangan och rehabiliterar mig nån vecka innan det bär vidare till Australien den 15:e.

Kom NäSTAN härifrån!

2008-09-02T04:42:00.008+02:00

Jaha, vad vet jag om Indonesien då? Att det finns en stad som heter Kuta och att det här finns massor av trevliga människor. Och tur är väl det! För än har jag inte kommit ifrån Kuta...
Först ryggvarken pga av kombinationen skumpiga bussresor på Borneo och tung rygga. När ryggvärken väl började ge med sig blev jag förkyld - liksom alla här på Bali verkar vara.
Pigg och fräsch efter ca 10 dagar så var jag äntligen redo att ge mig iväg vidare ut i Indonesien för att se landet! Jippie!

Pang! Där försvann en trappa under mig och jag rasar en halvmeter och landar fett snett med foten. Jag önskar nästan jag kunde säga att jag surfat eller gjort något annat "coolt" för att få till en sån stukning - men faktum var att jag i princip stod still! Ett microkliv till höger och olyckan var framme.

Efter en dag i horisontalläge med is över foten och en smärta som heter duga, stod jag inte ut att vara still längre. Iväg till sjukhus för att tigga till mig ett par kryckor. Där ville man givetvis röntga och gå igenom mig inifrån och ut - man var supernoga med undersökningen (garanterar att man inte skulle varit lika noga hemma i Sverige!). Och för att var dubbelsäkra på att verkligen inget var brutet skickade man iväg röntgenbilderna till nån expert och idag fick jag besked att skelettet tack och lov var helt.
Men pga av dessa 60-talskryckor jag hoppar omkring på, har jag nu åter ont i ryggen... suck...

Så nu linkar jag fortfarande omkring här i Kuta och har nu varit här så länge att okända människor börjar ropa "Hi Sweden!" till mig på gatan... suck igen...

Världsbäst!

2008-08-26T15:01:00.006+02:00

Och var det nu nån som nu undrade var man egentligen får tag på den mumsigaste Capricciosan i hela världen... ja, då är det faktiskt här på Bali! (Inget fel på självinsikten här inte.)
Eftersom de har sån världsbäst pizza så antar jag att man vill låta alla få ta del av dom - så utkörning till Sverige är det väl det minsta man kan begära?

Mystiska maträtter

2008-08-26T14:44:00.009+02:00

Kan någon reda ut for mig vad dessa två maträtter egentligen är??? "Ja ja men" låter visserligen ju som en självklart val på menyn. Frågan är vad maträtten innehåller.
Men "Bitterballen"? Ar det verkligen en maträtt?! Ar det den manliga motsvarigheten till Bitterfittan? Men vad har det med mat att göra???

Ursakta mitt nagot vulgara inlagg...

Sam in action

2008-08-22T03:53:00.009+02:00

.
Jag är verkligen i surfarnas paradis. Och kan man inte redan surfa, kan man ta lektioner på nån av alla de surfskolorna som stan är nedlusad av. Eller lära sig av nån av alla australiensare som semestrar här.
Sam är en av dom australiensarna och är en baddare på att badda. Eh... bada... öh... surfa alltså... Jag har än så länge tackat nej till erbjudandet att få lära mig konsten, med hänvisning till min onda rygg.
Men vem vet - snart kanske jag också tjusigt surfar omkring på vågorna därute!

Nä. Jag skulle inte tro det.

Tuuut tuuut!

2008-08-22T03:39:00.006+02:00

Påfyllning? Eller vill du ha notan? Kläm och tuta på Nasse och servitrisen kommer!
Genialiskt.

Och riktigt skoj när alla vill nåt samtidigt...

Lider inte pin

2008-08-21T05:41:00.010+02:00

Snart är jag av med ryggvärken. Det krävs massage varje dag. Och simmande i poolen. Och bokläsande.
Jag lider inte så himla värst... :-)

Har du också nåt du vill bli av med? Kanske denna inredningströtta man är intresserad...

Mama Karin - nu på Bali

2008-08-19T12:48:00.009+02:00

Igår lämnde jag något ovilligt "mina pojkar" på X-Plorer Backpacker, där jag bott när jag varit i Kota Kinabalu på Borneo. Superkuliga och gulliga killar som tog väl hand om "mama Karin" (hm... de kallade mig det. Grrrr...).

Men nu är jag på Bali (och får väl försöka hitta en ny "familj" här). I Kuta. En av Balibomberna small i det här området... Jaja, jag ska inte stanna längre än nödvändigt - det vill säga tills min stackars backpackerrygg är återställd. Just nu är det inte läge att bubba omkring på en 18,6 kilos klump på ryggen. Risken är att jag går av på mitten faktiskt.

De främsta anledningarna att jag inte tänker stanna i Kuta är dock:
1.) försäljare i princip upp i näsborrarna,
2.) australiensiska (eller möjligen engelska) tanter i galet urringade toppar (påminns om att jag har en kräkreflex nämligen)
3.) frånvaron av den lugna stranden där den där hyddan med hängmattan pa verandan ligger. Kommer inte ihåg när det var tyst senast.

Kuta i övrigt består av surfare, surfare och surfare.

Fotosession med utbyte

2008-08-19T12:28:00.007+02:00

Ibland kan uppmärksamheten man får som blekfis vara lite jobbig. Det ska fotograferas och pratas och hejas. Men oftast är det ok och ingen är otrevlig.
Från och med nu ska jag börja fotografera dom som ska fotografera mig. Så det så.

Den mest "obekväma" fotosessionen hittills skedde i dag när jag gick på stranden och en muslimsk tjej kom fram och ville fotografera. Hon i traditionsenlig slöja - och jag i bikiniöverdel och shorts...
Just då önskade jag att jag hade skoteroverall på mig...

Hon var väldigt rar och intelligent och vi hade en lång och intressant diskussion om kulturskillnader, vikten av brobyggande mellan kulturer, religion, om jag inte var rädd att vara på Bali, miljöfrågor osv.
En obekväm fotosession som visade sig bli mycket intressant.

Beroendeframkallande

2008-08-17T12:59:00.004+02:00

Så har dricker man iskaffe bäst; i plastpåse med sugrör.
Inte så miljövänligt kanske - men grymt gott!

Pratglad farbror

2008-08-17T12:45:00.005+02:00

Den här pratglada lilla farbrorn, av lokalursprung, hamnade tyvärr bredvid fel person på bussen från Sandakan till Kota Kinabalu i dag: mig. Dock verkade han inte bry sig så mycket om att jag inte förstod ett ord, för han hade en ingående beskrivning om hans besvär med sin uppsvullna hand och antagligen berättade han om landskapet också. Men som sagt, jag vet inte så noga...
Fast han såg till att jag mådde bra, för han skulle ge mig både pengar att gå och köpa lunch till mig själv och bjuda på cigaretter. Tack, men nej tack. Men du var väldigt söt, lilla farbrorn!
Aven fast du borjade raka dig i bussen efter lunchen.

It`s a djungle out there!

2008-08-16T14:59:00.007+02:00

Ormar, jätteodlor, näsapor, makakerapor - och orangutanger!
Har ett par dagar bott på en supermysig djungel lodge vid floden Kinabatangan. På flodturen fick man se djuren i dess rätta element.
Det var såååå häftigt!

Mums med fågelsaliv...

2008-08-16T14:08:00.012+02:00

I grottan Gomantong riskerar fågelbosamlare sina liv ett par gånger om året när det på repstegar och specialutformade "plattformar" i bambu låter sig hissas upp nästan 100 meter under grottaket för att få tag på eftertraktade svavelbon. På dessa bon gör man sedan i det kinesiska köket soppor. Tydligen är det själva salivet från fågeln, när den "cementerat" boet, som ger svavelbosoppan dess konsistens och som är speciell och bra för hälsan: den håller dig ung, ökar "sängkammarlusten", lindrar astma och immunförsvaret osv.

I grottan finns också kackerlackor. Inte några stycken - utan tusentals! (översta bilden) Och fladdermöss.

I bussen på väg från grottan kom en krokodil på ett par meter springandes i diket. Tack och lov att man var i bussen! Tyvärr hann jag inte få upp kameran.

Högt över bergen

2008-08-16T13:29:00.006+02:00

Resan upp till Borneos nordöstra kust företogs med buss. Från Kota Kinabalu tar det knappt en timme med flyg, så det är ju ett bra alternativ om man har bråttom. Landvägen är 33 mil, vilket med buss tar 6 timmar - ca 5 mil per timme, alltså... Bussturen snirklar fram på serpetinvägar över bergen och på vägen passerar man ett av sydostasiens högsta berg; Mount Kinabalu (bilden), vilket höjer sig mer än 4000 meter över havet. Jag njöt i fulla drag och armhåren böljade upp och ner i rysningar av den fantastiska utsikten över de vidsträckta bergen, regnskogen och de stora fåglarna som svävade fram.
Jag verkligen försökte låta bli att bli påverkad av familjen på fyra personer bakom mig, som verkade lida av någon hemsk lungsjukdom (barnen kippade otäckt efter andan) och extrem åksjuka. Det hostades och spottades och kräktes för fulla... hm... påsar.

Men med näsan i parfymflaskan och musik inpluggat i öronen, så gick även denna resa bra.

Det är inte målet som är resan - det är resan i sig.

Roligast på lokalhaket

2008-08-13T05:35:00.007+02:00

Jag är inte mycket för att hänga ihop med andra backpackers. Och det på grund av flera anledningar; bland annat för att de flesta är amerikaner och de är hopplösa att förstå. Fransmän, tyskar och italienare håller sig mest för sig själva. Och resten träffar jag knappt på alls längre. En annan anledning är det ändå roligast att göra sig bekant med lokalbefolkningen som vet hur det egentligen är på platsen man är och får därmed värdefulla tips.
Här har jag dock träffat en engelsk - helt galen! - "lyxbackpacker". På bilden försöker Travis "trolla bort" sina hakor - till allmänt jubel bland de fem Kota Kinabalubor som vi åt middag med på deras lokalhak igårkväll.

Kota Kinabalu i sig är en ganska tråkig stad. Har ska man väl egentligen inte stanna så länge, mer än att ha stan som utgångspunkt mot vidare utflykter på Borneo. Jag har blivit kvar här pga att jag i dagarna inte vill sitta och skumpa på en buss i 8-9 timmar... Imorgon är jag dock redo för det och kommer att bege mig till Sandakan som ligger på öns nordöstra kust.
I väntan på det har jag - förutom att bekanta mig med stan och lokalbefolkningen - även varit och klippt mig igen (tyvärr Bina, jag tänker inte visa eländet den har gången heller).
Tydligen krävs det tre personer samtidigt for att få ordning på kalufsen - en som kammar, en som sätter upp håret i tofsar (och däremellan serverar te från Sabah) och en tredje som klipper. Timlönen måste vara minimal för jag betalade inte mer än 15 ringit (30 kr) för "mästerklippningen"...
A andra sidan är servicen likadan överallt här. Minst en person "uppvaktar" när man är ute i butiker. Råkar man stanna mer än tre sekunder för att titta på en vara, svischar det till och plötsligt har man en "personal shopper" med sig... Eller tre som när jag skulle handla lite "tjejpackning" häromdagen. Det kändes fånigt! Att handla deodorant kan ta en kvart eftersom man vill visa alla sorter (inte för att man vill sälja det dyraste dock).

Naturbilder

2008-08-13T05:22:00.004+02:00

Eller hur att den oranga blomman ser ut att vara en gubbe som vandrar??

Borneo

2008-08-11T13:45:00.004+02:00

Då är jag på banan igen, efter att haft semester några veckor. Först ett riktigt hem med supertrevliga svenska värdar, köttbullar och så svenskt ressällskap. Och så helrenovering av mig själv så nu är jag redo for nästa äventyr: Borneo.

Installerade mig ikväll på ett kinesiskägt guesthouse (rumsbilden, så ni ser att jag inte lever lyx hela tiden!) i Kota Kinabalu på Borneos norra del Sabah - efter att först missat planet jag först bokat in mig på... (Men det är en annan historia.)

En vecka på en av världens största öar väntar nu en vecka med orangutanger, sköldpaddor, trädormar (DOM vill jag helst inte se), heta källor och en djungel som är utöver det vanliga.

KL igen

2008-08-09T08:28:00.004+02:00

Nu är jag tillbaka i Kuala Lumpur och bor några dagar där min Malaysiaresa började; hos familjen som var tre när vi åkte till Tioman förra veckan, men som utökades till fyra personer två timmar efter vi åkt! Så nu är det två små killar i familjen :)

Här är pojkarnas mamma Kristina och jag i moskén. Och man känner sig sååå söt i lånekläderna där man ser ut som ett plommon...

Kolla vem katten släpade in!

2008-08-09T08:26:00.003+02:00

Har ju också haft svenskt ressällskap ett par veckor! Ni i Marievik känner väl igen denna grabb som hade vägarna förbi Malaysia? :)
Det var jättekul att du kom och hälsade på, Stefan. Men du... Vart tog den lilla, lilla (sol)brännan vägen - ingen som vet, ingen som vet!

Singapore

2008-08-09T07:39:00.004+02:00

Från färjeläget i Mersing (varifrån båtarna till och från Tioman går) är det bara 1,5 timmes bussresa till Singapore. Det var för nära för att inte åka dit, så i tisdags anlände vi dit för sightseeing. En välordnad och dyr stad. Rent och snyggt. Att spotta ut tuggummit på gatan eller fimpen är en dyr historia; 1000 spänn om man är en sån slavpotta som håller på med sånt!

Singapore är det minsta landet i sydostasien och är det näst mest tätbefolkade landet i världen; ca 4,5 miljoner människor. Det lilla landet räknas till de fyra första "östasiatiska tigerekonomierna" tack vare den snabba industrialiseringen. Här byggs överallt!

Tyvärr räcker det inte att vara där nån dag. Här finns trots allt mycket att se och göra, så ska du dit rekommenderar jag åtminstone två hela dagar. Men vi hann dock se världens största pariserhjul, fika i finansdistrikten, spana på Hill Street och konstatera att man kan handla billiga silverskjortor i Little India.

Mersmak

2008-08-09T07:35:00.002+02:00

Hajen skrämde dock inte livet ur mig helt - tvärtom har jag nu fått mersmak på dykningen och kanske blir det ett dykcertifikat när jag kommer till Borneo nästa vecka.

Coola djur!

2008-08-09T06:29:00.015+02:00

Förutom sandflugorna på Tioman, fanns här även andra djur som var betydligt roligare än dom. Varanödlor till exempel. Och aporna som mer än gärna tog emot nötterna man bjöd dom på. Men... det häftigaste djuret av allt var ändå... HAJEN! På en snorkeltur vid en korallö utanför Tioman fanns förutom vackra - och friska - koraller, även färggladda fiskar. Men så... i synfältet till vänster dyker så plötsligt en grå, större sak upp. Vänder huvudet för att se rakt och... minsann - en haj! 5 meter - mellan tandmellanrummen! Minst! (Ok, överdriver lite då. Lite. Den var ca 1,5 meter...) Snart försvann den igen och jag ska göra Stefan uppmärksam på att en haj är i närheten. Med en snorkel i truten är det svårt att ropa - för att inte säga hopplöst - och dessutom trögt att vifta med armarna, men med mina uppspärrade ögon förstår han att jag sett nåt. Snart kommer hajen inom synfält igen och denna gång får även Stefan äran att se den.

Vad skulle ni gjort om ni mött på en haj? Nån som gjort det kanske? Själv blev jag lite skrajsen förstås, men vad sjutton gör man när man helt plötsligt ser en? Ropar på polis? Tar en taxi därifrån?
Samtidigt som man blir enormt fascinerad, så vill man gärna inte vara alltför nära, så det blev en snabb simtur tillbaka till båten.

Senare kunde vi konstatera att det var en revhaj som gjort oss sällskap (eller vi den).

Den svartfenade revhajen, Carcharhinus melanopterus, är antagligen den vanligaste av de tre revhajarna och den man troligast stöter på. Den lever ensam eller i små stim och känns lätt igen på de ljusa, svartspetsade fenorna. Speciellt tydligt är detta på den första ryggfenan som har ett vitt band under den svarta spetsen. Den svartfenade revhajen blir inte särskilt lång jämfört med många andra hajar, 170 till 180 centimeter, men ska ändå hanteras med respekt. Vid närvaro av mat, fiskbete eller när fiskare rensar fångsten kan den visa upp ett väldigt aggressivt beteende och utan tvekan attackera.

Koh Samui.

Lopp-Lisa!

2008-08-09T05:43:00.007+02:00

Det blev fem dagar ute på Tioman - en ö som ligger ca 2 timmars båtresa utanför Malaysias östkust. Ön är den största i en arkipelag om betydligt fler öar; bland annat ligger Tengah i denna ögrupp - ön där den svenska dokusåpan Robinson spelades in ett par gånger.
Minns ni att deltagarna hade problem med sandflugor vars bett kliade som värsta loppbett?
På SVTs hemsida om Robinson på Tengah står det så här: "Det är hett, luftfuktigheten är hög och ön kryllar av småkryp. Skorpioner, moskiter, meterstora fladdermöss, ödlor och giftiga tusenfotingar. Men den största plågan, i den meningen att de inte går att undvika, är sandflugorna. De finns i massor, de stoppas inte av myggnät och är giftiga, ett bett innebär svullnad och svår klåda i 2–3 veckor. "
I´ve been there! Nåja, inte på Tengah, men den biologiska mångfalden var den samma på Tioman. Mina ben är inte föremål för Miss Beautiful Legs nu kan jag lova. Betten kliar som loppbett och är fruktansvärt irriterande.

Kuliga skyltar

2008-08-09T05:31:00.005+02:00

Det här anledningen till att mitt bloggande legat på is ett tag. Den tröga uppkopplingen ute på ön Tioman illustrerades pedagogiskt på husväggen till byns internetställe...

Trög uppkoppling

2008-08-02T04:28:00.002+02:00

Karlstad en vinterdag 1994. Tidningen ska iväg på tryck. På företaget har vi internet sen en tid tillbaka och det känns enormt futuristiskt och coolt. Det är via modemkabeln vi numera skickar tidningarna till tryckeriet. Kopplar upp mig… Piiiiiip! Raaaaasssel ! Krrrrrrrrr! låter det. Och efter fyra-fem försök hoppar mottagningen igång till en server och man är i kontakt med omvärlden. Vilken grej! Men det tar evigheter att skicka 28 sidor och man sitter och halvsover på kontorsstolen hela tiden som sidorna ålar sig iväg via kabeln till tryckeriet i Linköping. Modemet kopplar ju ned då och då… På morgonkvisten har alla sidor äntligen nått slutdestinationen och man kan åka hem och sova.

Augusti 2008 på en ö i sydkinesiska sjön. Piiiiiip! Raaaaasssel ! Krrrrrrrrr!

Ni får ursäkta, men nästa gång jag kommer att blogga, blir när jag kommit härifrån… Nu ska jag mata aporna istället, vilka kommer nedhasande på verandastolpen.

Har det oförskämt bra

2008-07-30T06:45:00.003+02:00

Två månader i Thailand är till ände. Två månader i konstant stenhårda sängar, myror i packningen, duschar som ibland endast varit en slang eller kanske bara en balja att svabba av sig i. Jag tror visserligen inte att dessa inslag kommer att lysa med sin frånvaro nu när jag rest över gränsen och hamnat i Malaysia, men jag har helt klart fått ett mycket välkommet avbrott i dessa enkla förhållanden när jag nu bor i huvudstaden; sedan i söndags bor jag oförskämt bra i Kuala Lumpur (KL). Här har jag - alldeles för snabbt - anpassat mig till en mjuk säng, badrum med väldoftande fluffiga handdukar och en riktig duschstråle, pool utanför dörren, ett hem med dalahästar och en svensk flagga i köksfönstret.
En mycket gästvänlig, generös svensk familj har nämligen upplåtit sitt gästrum (med eget badrum!) till mig och min rygga och jag har fått ett riktigt lyxigt andrum i min resa som imorgon går vidare ut till ön Tioman på Malysias östkust.

Vill lukta apa

2008-07-26T03:30:00.005+02:00

Det var många protester från den här långbente killen (eller tjejen?) när morgonbestyren skulle utföras. Men men, när det alltid är kallt vatten i kranarna så förstår jag hans/hennes gnäll fullständigt!

Ny tsunami??

2008-07-24T12:04:00.010+02:00

Man skulle kunna tro att en ny tsunami drabbat ön, men icke - det har bara regnat och blåst mest hela dagen och då strandar hela havets sopor på de annars så vita och vackra stränderna... Killarna som nu håller på att städa upp, frågade mig med stor ironi: "-Do you like Thailand?"
Jodå, för det mesta...

Bergsklättring

2008-07-23T16:13:00.004+02:00

Satt klockan på sju imorse för att ta mig en promenix upp på berget. Man går inte upp mitt på dan när hettan är tryckande, kan jag lova - men jag såg ändå ut som jag nyss kommit ur duschen när jag kom upp. Men det var det värt; utsikten var ännu mer fantastisk än från min bungalow (nedre bilden)!

(Har tyvärr bara min mobilkamera än.)

Vågens väg

2008-07-23T16:04:00.006+02:00

Här dundrade vågen in... in mot paradiset...

Lite vemodig på Phi Phi...

2008-07-23T05:49:00.014+02:00

Det är svårt att låta bli att tänka på tsunamin när jag är på Phi Phi... Man påminns om katastrofen lite överallt; förutom de varningsskyltar och -vägar jag berättat om tidigare, finns här även en minnespark och en minnesplats ute i havet. Känner också igen platser från alla de bilder och filmer vi matades med i tv och tidningar efter katastrofen.
På bilderna här syns vågen när den dundrar in mot paradiset. Idag var jag ute och paddlade kajak i denna vik och runt hörnet till höger på den nedre bilden... låg på stranden och sippade en fruktshake... plaskade omkring i det ljumma vattnet och försökte i min lyxiga tillvaro låta bli att tänka: "Vilken fruktansvärd panik människorna måste känt när de ser vågen komma som en vägg emot dom där jag nu ligger, och inse att en katastrof närmar sig fortare än de hinner rädda sig! De låg antagligen loja och trygga så som jag gör nu."
Det var omöjligt att låta bli att tänka dom tankarna och jag känner stor medkänsla med alla de drabbade anhöriga som förlorade de sina här.
104 barn på Phi Phi blev föräldralösa.